Inställt!

"Inställt" är vi vana vid i dessa pandemitider. Veckans kyrkcykling är inställd - dock är det inte pandemin som är orsaken. Nej då, det är en riktig praktvurpa som är orsaken. Eller rättare sagt två vurpor. En var för oss cykelkompisar. Jag genomförde för några dagar sedan en totalt okontrollerad akrobatisk snubbling i bästa parken. For i full fart flera meter framåt i horisontalläge. Huvudet före och ryggsäcken sköt på. Kraschlandning efter det som kändes som en evighet och höger sida av bröstkorgen tog hela smällen. Andningen tog stopp ett tag. Hann inte tänka "tänk om någon ser" men var snabbt omringad av mina nära och kära. Glasögonen höll! Tog mig upp efter ett tag och sedan var allt som vanligt. Tills det började göra ont. Det gör ont när jag hostar, vänder mig i sängen, reser mig ur soffan, drar upp brallorna... något revben som gör sig påmint??? Cykelkompisen, ja hon har gjort en dikesskörning på cykel... "Det är en farlig tid vi lever i" som de säger i Bröderna Lejonhjärta. Jaja det där med kyrkcykling får bli som det blir ...det är långt kvar av cykelsäsongen. Men vi stressar inte och blir vi inte klara i år så blir vi det nästa sommar. Men vi hänger inte läpp utan det fick bli fika och spingospel idag. Så hjärnan och munnen har fått motion. 
 
 
Spingospel kan jag rekommendera, är inne på trettioförsta året med det spelet. Hur man spelar hittar du här. 50 är maxpoäng, vi var mycket nöjda med 41 poäng var idag.
 
 
Nu väntar ni väl på de där lyckade bilderna från trädgården? Allt lyckas inte och en del är på slutet för denna säsong. Sockerärtorna är färdigskördade som synes...
 
 
Pallkragarna sedda från balkongen ser ändå rätt ok ut.
 
 
Tacksam över de blommor som fortfarande blommar...
 
 
 
Första gången jag har gladiolus och det ska bli fler nästa år...
 
 
 
I lilla slänten mot skogsremsan blommar ljungen och lingonen lyser rött. Rårörda lingon är ju så gott!!
 
 
 
Känns lite för mycket höst nu med mulet och blåsigt väder. Det får bli tvkvälloch tända ljus framåt kvällskanten. Snart drar tv-säsongen igång igen efter minimalt med tittande under sommarmånaderna. 
 
Dagens gladis: En wedig kakfika är aldrig fel tillsammans med prat med god vän. Håller du med?
 
 

28 km i benen och en tredjedel avklarad

Kyrkcyklingen förtsätter och med 28 km i benen idag så är nu en tredjedel av kommunens kyrkor avklarade. 6 kyrkor kvar att besöka. Idag blev det Djursdala kyrka som du kan läsa mer om här och här Mycket fin träkyrka i natursköna Djursdala. Så vackert och så backigt åt vilket håll man än kommer ifrån. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi pausade på en bänk och fyllde på energi med frukt och nötter och njöt av en skön stund.
 
 
Såklart gick vi en runda på kyrkogården. Det är en speciell känsla att gå runt på kyrkogårdar och titta och fundera över livsöden. Vackra utsmyckade gravstenar som minner om en annan tid än nu. Titlar som inte längre finns, förnamn som funnits genom alla tider och namn som vi idag är obekanta med. Kulturarv och en dos historia sätter igång många tankar och för all del frågor också. Vad hände den som dog endast några år gammal? Sjukdom? Olycka? Hur levde Tekla sitt liv? Familjegravar jämsides med enkla stenar med bara ett namn på... man kan fundera hur mycket som helst...
 
Utsikten från kyrkogården går inte av för hackor, sjön Juttern syns från höjden och rönnbären påminnner om att hösten är i antågande. 
 
 
 
 
 
Efter kyrkbesöket fortsatte vi färden mot Djursdala by på mycket cykelvänlig asfalt och ännu mer vacker natur. Ett nedblåst träd var en vacker skulptur, naturens eget under.
 
 
En härlig vägskylt påminde oss om att "nu är vi på landet".
 
 
Cyklade en bit till. Sedan sa jag "ska vi cykla in här och kolla om de är hemma?" Japp det gjorde vi och vi fick en mycket trevlig pratstund och vätskepåfyllning hos Helen och Göran i deras jättefina trädgård. TACK från oss båda cyklister för den stunden. Vi fick så mycket energi och vila så vi ändrade planen för hemfärden. Vi tog oss an en jättebacke, ja vi gick, och sedan styrde vi kosan mot Snokebo för att några kilometer senare landa in i Vimmerby igen. Mycket bra vägval!
 
 
 
Sitter här i soffan nyduschad och mätt efter matintag. Cykelbyxorna är tvättade och redo för nästa tur. En bra dag att minnas när mörker och kyla tränger på.
Jag såg slutet på damfinalen i fotboll i OS. Synd om de svenska tjejerna men ändå: SÅÅ bra de är! 
 
Så dagens gladis får ändå bli silvermedaljen i OS. Såklart  en stor besvikelse men silver i OS är ta mig tusan inte fy skit ....eller vad tycker du?

Kyrkdags ...äntligen!

Det blev ett långt mellanrum mellan första och andra kyrkan i sommarens kyrkcykling. Så kan det bli när livet knackar på. Ni vet det där livet med vardagssysslor, barn och barnbarn, barndop, älskade släktingar på besök och ibland också behov av dagar med att göra absolut ingenting och ovanpå det allt annat som bara trillar in på att-göra-listan. Känns det kanske igen? Tur att man (= jag) är flexibel. Ett antal dagar har det varit för varmt att cykla och då har det bara varit bada, bada och bada igen. 
 
Men idag minsann blev det cykeltur med goda vännen. Vi styrde kosan mot Frödinge kyrka via både asfalts- och grusvägar. När jag var föreståndare (det hette så för länge sedan) på förskolan i Frödinge cyklade jag var fjärde vecka dit och det kändes bekant och bra idag att cykla dit. Varför var fjärde vecka? Jo, maken samåkte till sitt jobb så var fjärde vecka hade jag ingen bil att tillgå. Inget konstigt alls på 90-talet att ta cykeln när ingen bil fanns att tillgå. Ja, på vintern blev det buss...det fanns gränser även för mig. Nåja, Frödinge kyrka är nu avprickad på listan och du kan läsa mer om kyrkan här och här  Kyrkan är en av tre träkyrkor i Vimmerby kommun och alla tre är värda ett besök. Det blev 28 trampade kilometer så applåder på det.
 
 
 
 
 
 
Kyrkcykling innebär inte bara kyrkbesök. Vi njuter också av naturen och fina cykelvägar. Vi gillar
utförsbackar mer än branta eller långa och sega uppförsbackar. Men ibland är det upp och ibland är det ner med det mesta så även med cykling. Idag hittade vi en plats att plocka hallon på, hur mycket som helst men ganska små och inget hade vi att plocka i idag. Men en annan dag...kanske...
 
 
 
 
När vi hade några kilometer kvar hem så slängde vi oss i sjön för ljuvligt bad. Cykelbyxor och sportbehå funkar bra att bada i. Så sköönt! Bjuder på volangen runt magen haha - jag är jag och det duger så bra att vara jag.
 
 
Hem kom vi och nu är det bakning av limpor som gäller. Ugnen måste ha varit trasig länge innan jag förstod. För ojojoj så bullarna och kakorna jäste bra i gårdagens bak. Tom det glutenfria blev kanoners bra. 
 
 
Jag har ett toppenrecept till glutenfria bullar. Ett lussebullerecpet som jag gör utan saffran och så gör jag enkla släta bullar. De är så nära wediga bullar som det går i smak och konsistens. Här kommer receptet för dig som blir sugen. Funkar jättebra att göra dubbel sats och det blir  40-45 bullar. Mums!!
 
 
Bullarna till nödenolusten och till de som besöker oss blev riktigt bra. Det där undre elementet i ugnen måste ha gått på halvfart länge innan det helt la av. 
 
 
Dagens gladis får bli att jag helt oväntat träffade min kusin Mats på cykelturen. Han var ute och spanade efter tecken på vildsvinens framfört. Jättekul att få en pratstund. 
 
Kan väl bjuda på dagens skratt också som först inte var en skrattupplevelse. Tog en paus i soffan på altanen efter att jag ätit. Nödenolusten tittar ut och meddelar att han åker och tar ett dopp, han blev sugen när jag beskrev mitt bad under cykelturen. Javisst, gör det. Hej då! Ja och så var vilostunden slut och jag skulle in för att sätta igång baket. Jag fick lite längre paus. Jag var utelåst. Ringde maken som snart skulle komma sa han. Det gjorde han. Iklädd badhandduk a la långkjol.. Så kan det gå när man åker iväg i badbyxor och glömmer packa ombyte. Vi kommer att minnas onsdagen den 28 juli. Tro mig.