Änglar finns...

... på byrån i hallen och jag kan efter dagens pysslande stryka en punkt på attgöralistan. Tre änglar är klara och det känns i fingrarna att jag vikt många blad. 
 
 
Hos Erikshjälpen köpte jag tre böcker som fick sätta livet till. Öster om Eden av John Steinbeck, Vårströmmar av Ivan Turgenjev och Tidens sångbok utbiven av Svenska kommunalarbetareförbundet. Sångboken innehåll en mängd politiska sånger och dikter av bla Karlfeldt, Ferlin, Taube och Dan Andersson. Strunt samma vilka böcker man väljer.... Efter att man tagit bort bokens pärm är det bara att börja vika varje blad. Tre steg för varje blad - se bilder nedan:
 
 
 
 
Fliken på sista bilden som sticker ut i bokens nederkant viker du in så nederkanten blir jämn. Till vingar sprade jag tre blad från varje bok, klippte till på gehör och stack sedan in vingarna mellan bokbladen, inget lim behövs. Till huvud och hår tar man vad man haver och jag hade träkulor och ullvadd som är en rest från tiden då jag sydde waldorfdockor. 
 
Och nej det är inte helt min egen idé med dessa änglar. Såg i en tidning böcker vikta och toppade med en stjärna  för ett tag sedan och tänkte att det kunde bli änglar istället och det var ett pyssel som passade mig. Böcker har jag vikt förut och ska fortsätta med då jag har en idé om att vika fram initialerna i barnbarnens namn`, en bokstav per bok och så ett hjärta. Blir det en lång vinter så kanske det blir klart till våren... 
 
 
Dagen övriga aktiviteter har varit att lägga pussel, spela spel, rita, trä pärlor till ett halsband, äta pannkakor med glass och så en portion härligt bus. Japp jag hade en av de bästa på besök. Ett besök jag njuter av varje sekund.  En mycket bra dag som nu avslutas i soffan framför tv.n... Expeditionen, Alla möter alla och Riviera och nyheter. Over and out.

Att få känna sig vanlig

Det var riktigt skönt att få känna sig helt vanlig för några timmar. Här var vi alla som var på plats lika. Jag besökte matmässan Mat för livet på Kistamässan i fredags. Mässarrangör var Celiakiföreningen i Stockholms län. En hel mässa med mat för oss med celiaki. Bara att provsmaka på allt och bli mätt av allt som jag lassade in. Att inte en enda gång behöva ställa frågan "Har ni något glutenfritt på menyn?" utan bara känna mig vanlig och smaka det som bjöds. Nej, det är inte synd om mig att ha celiaki men jag är alltid på min vakt när jag äter/fikar på restauranger eller fik. Jag känner mig alltid besvärlig när vi äter borta då jag måste vara säker på att inget innehåller gluten. På fik är jag ganska trött på att det som oftast finns är biskvier och skumraketer. I vardagen är det inga problem alls med glutenfritt, varken mat eller fika. Jag jag bakar både bröd och bullar som är helt ok i smak och konsitstens. 
På mässan fikade jag mest för att jag kunde välja och vraka av det som fanns i fiket. Jag var ganska mätt av provsmakande av olika sorters bröd, pizza, pasta, kakor, godis mm. Men en lussebulle till fika kunde jag inte motstå att ladda in...
 
Kolla så mycket jag kunde välja på i fiket:
 
 
 
Det jag saknar mest från tiden före glutenfritt ätande är vetebullar och en och annan onyttig ljus fralla eller baguette. Men sicken tur jag har att det finns god glutenfri lakrits att äta, inte många dagar kvar nu till jag får öppna första luckan i min lakritskalender från Johan Bülow...
 
Nästa år blir det matmässa för mig igen och då ska jag ta med mig större väska och en medhjälpare för att bära... Fanns mycket att köpa till bra mässpriser och framförallt kul att kunna prova nya produkter. 
 
 
Fyra dagar i huvudstaden är över. Tror jag åker dit snart igen ... sover så skönt hos syster i Enskede...  och det är så härligt att träffa systrarna och deras herrar. Längtar allra mest efter dem alla när vi nyss träffats... jag känner liksom mest då så mycket de betyder för mig 😍

Det som göms i...

en påse och stoppas ner i en låda kommer till slut fram igen. Hittade 12 svarta garnnystan och ett stickmönster för några dagar sedan. Allt köptes in i september 2011 och var tänkt som sysselsättning under tiden jag fick cellgifter och var sjukskriven. Tji fick jag då en av biverkningarna av cellgifterna var stickningar (oops!) i bland annat fingrarna när jag tog i något av metall eller något kallt. Det gick helt enkelt inte att hålla i stickorna så jag gömde undan garnet och förträngde att jag hade gjort det där inköpet. Påsen är nu hittad och jag är frisk (tjoho!!) så nu har jag satt igång med att fullborda den svarta koftan... jag ska ta det lugnt, minns alltför väl när jag på 80-talet stickade varsin mönstrad kofta till nödenolusten och mig och fick muskelinflammation i axlarna så jag blev sjukskriven två veckor. Jag kunde inte ens lyfta ett mjölkpaket så ont gjorde det ... Gör jag något så gör jag det ordentligt 😁
 
 
Visst är det härligt att det ibland behövs väldigt lite för att man ska känna sig uppiggad och glad? Idag gick jag Barnkonventionsrundan i Vimmerby och i uppförsbacken till starten av slingan kom det fyra för mig okända killar. En av dem vände sig till mig och sa "Så du är ute och går idag?" Jajamen. 4 killar som gick i sexan och som var på väg till en aktivitet inom ramen för elevens val. Jag fick ett mycket trevligt samtal med dem och när vi sklides åt önskade vi varandra en fortsatt bra dag. Jag kände när jag gick vidare att jag var lite extra glad och jag log för mig själv. Så härligt med denna korta stund tillsammans med dem. Så mycket fina barn och ungdomar det finns. 
 
 
 
Nu blir det tv, stickning och ett äpple in i foderluckan. Längtar till imorgon tisdag... jag tycker verkligen om att förskolorna i kommunen har stängt för utvecklingsdag imorgon för då får vi finbesök. En av de bästa kommer hit... det kommer garanterat bli en bra tisdag.