Jakten på den...

icke tillgängliga och nödvändiga medicinen fortsätter... Idag blev det utflykt till Kisa och tidigare har vi varit i Mörlunda, Hultsfred och i Ankarsrum för att få tag på för mig nödvändig medicin. Irriterande och det är inte på något sätt ok att det är så här. Det är inte alla som kan åka land och rike runt för att jaga nödvändig medicin. Rekordet jag läst om är den person som åkte 70 mil för att få tag i medicin. När jag sedan läser om att den medicin jag behöver används för bantning då blir jag svart i ögonen. Om det vore bantning av medicinska skäl vore det en sak men som jag läst det är det en enkel väg för de som har råd med tusentals kronor och vill få bort några få kilo. Rör på er och ät rätt! Skönt att få klaga ibland...
 
Började dagen med en tur till stan (torget) för att hämta i förväg beställt glutenfritt bröd från Lysings glutenfria bageri. Bra service att de kommer med sin varubil med jämna mellanrum. Ska festa på en prinsessbakelse idag bara för att jag kan. Passade på vid utlämningen att hälsa på, den igår fint smyckade, Astrid Lindgren. Trots nattens kyla hade blommorna klarat sig bra. 
 
 
Annars då? Jo en dag i taget med väntan på provsvar efter operationen. Svårt att hitta energi.. Såg ett inslag på Go`kväll om "Fulmålning". Det var lite kul och jag blev sugen på att testa eftersom "Det har jag aldrig provat förut så det klarar jag säkert" /Pippi Långstrump. Fulmålning innebär att man ska släppa prestationen och strävan efter att  måla vackert. Man ska helt enkelt måla fult för att kunna öppna upp nya vägar i sitt målande. Man kan se det som uppvärming i målandet.
Jag tog dock en annan väg än i Go´kväll. Där målades med pensel och färg.  För min del blev det plattan och appen Bamboo Paper. Saknade dock att på plattan kan inte färgen rinna som den gör med pensel.
 
 Det här är resultatet i Go´kväll:
 
 
Så här blev  mina första försök:
 
 
 
 
Som sagt absolut ingen skönkonst vilket heller inte var meningen. Men knasigt, kul och bilderna inbjuder till skratt och det är helt ok om du tycker bildern är jättefula. Det blir absolut mycket mer effektfullt och levande att måla med pensel på papper men jag ska fortsätta testa på plattan ett tag till för att se vad det kan bli...  
 
Solsken, skidskytte och soffläge och tulpaner på bordet denna dag. Det får duga. 
 
 

Solen skiner, köp gardiner....

Solen skiner, köp gardiner. Månen ler, köp fler! En klassisk ramsa som känns som Hellsing skrivit den men men är lite osäker på det. Nåja, här ska inte köpas några gardiner trots att solen skiner. Här googlas det idag på jeanskjolar (precis som jag gör varje år) och sommarklänningar. Kjolar och klänningar kan man absolut inte ha för många. Svinkallt ute idag men vem längtar inte efter att svinga sig ur sängen på morgonen, på med en färgglad klänning och ut i sol och värme? Gärna kompletterat med bad och/eller besök i Astrid Lindgrens Värld. Fast å andra sidan kan jag sakna att det inte varit en snörik vinter.  Njuter av tulpaner och tar en dag i taget här hemma. Nästa vecka är det dags för US LInköping igen och i väntan på det hoppas jag alla baciller håller sig långt ifrån mig. 
 
Förra veckans bukett:
 
Igår satt jag ca tre timmar och svarade på en SIFO-undersökning. Det blev ett kul tillfälle för reflektion kring mina vanor och mina tankar om reklam, surfande på olika enheter, tv, radio, tidningar, inköp, vilka varumärken jag känner till och vilka jag köper, butiker, bilar, samhälle och näringsliv och det mesta som man möter i vardagen. Väckte många tankar om vilka val jag gör och varför jag väljer att köpa just de varor jag köper. Vad läser jag? Vilka tidningar gillar jag? Vilka är mina intresseområden? Har jag planer på att renovera hemmet? Vem har hand om hushållets inköp? Hur viktigt är det med att välja klimatsmarta produkter? Med mera... Som tack får jag tre trisslotter och nu väntar jag på att en stor summa pengar att leva loppan för trillar in - haha, drömma kan man  ju göra. Det blir väl några skrap och lite skräp till soppåsen och så är det roliga över. 
 
En fundering apropå sociala medier som jag undrar över ibland. Låt säga att personen X ställer en fråga på facebook om titel på en bok eller var man kan köpa en viss vara. Varför skrivs det 20, 30 likadana svar när man sett att personen redan fått svar? Vill man visa att man vet också minsann? Blir svaret mera sant om man får 30 likadana svar som om man får ett eller två? Bara en tanke men inget att bry sig om egentligen. 
 
Snart dags för middag. Pasta med ostsås och chorizo. Imorgon blir det godare då det serveras renskav med purjolök och svamp. 
 
Veckans bukett:
 
Tack och hej leverpastej!

Kan man mäta kärlek?

Det finns skalor för att mäta styrka hos chili, det finns både ampere- och voltmeter och vi svenskar har en förkärlek för att mäta temperaturer utomhus och i sjöar. Men finns det någon skala för att mäta kärlek? Särskilt kärlek till barnbarn. Jag var igår tillsammans med yngsta barnbarnet, snart 20 månader, i 12 timmar. Hade det gått att mäta vad jag känner för honom och för att vara tillsammans med honom kan jag garantera att skalan hade sprängts med råge. Barnbarnsnörd har jag blivit kallad och det stör mig inte det minsta. Alla våra fem fina är ljuvliga att umgås med och hjärtat svämmar över av glädje och lycka över varje minut tillsammans. Varje sms som kommer, varje telefonsamtal, några bytta ord på sommarjobbet, en kort vinkning i förbifarten eller att titta på korta filmer och drösvis med foton är allt lika värdefullt. Man känner sig liksom lycklig i hela kroppen precis som Rasmus säger till Paradis-Oskar när de är på luffen. 
 
12 timmar med Olof - vad gör man då? Jo, vi leker och leker och läser böcker, bygger torn och rasar dem lika snabbt som de byggs upp.
 
 
Boken om gröna traktorn läste vi säkert 10 gånger och extra roligt var det med traktorljudet. Lilla pekfingret tryckte på gröna knappen för ljudet ett antal gånger. Boken "GRÄV" om byggnadsarbete utökade både Olofs och farmors ordförråd. 
 
 
 
Vi var några timmar i Astrid Lindgrens Värld och det var vaaaaarmt! Vad vi gjorde där? En halvtimme gick åt till att gå och klättra på bänkarna att sitta på vid Villekulla, bänkrad upp, bänkrad ner, hoppa ner och kliva upp, igen, igen, igen och jag bara följde efter och höll i handen vid behov. Sedan tittade vi på föreställningen i sisådär 3 minuter... gick vidare till Rasmus på luffen och tittade kanske 5 minuter. Vi kom till Körsbärsdalen där vi satt några minuter i väntan på föreställningen. Men nej det var roligare att ta grus i nävarna och kasta och kasta och kasta... inte på någon person utan på gångvägen och lite in i hästhagen. Att följa med och bara vara är så härligt för varför tvinga en 20 månader gammal liten kille att se föreställningar - han lär hinna se dem hundratals gånger. Det är lika mycket lycka att se ett leende över en näve kastat grus som vad som helst annat. Tänk att man när man är så liten ändå kan vara så stor, veta så mycket, förstå och kommunicera med "prat" och kroppsspråk, att ha glimten i ögat och kunna skojbusa. Att vara tillsammans, att få kramar och någon gång ett tjyvnyp för att se om det blir någon reaktion på farmor, att vara nära och bara vara det är lycka på riktigt. Känslan från gårdagen sitter kvar i hela mig idag. Ja, jag erkänner jag tog en tupplur när Olof sov middag.... Underbar dag.. och det kommer flera är jag säker på. Tänk att när man säger hej då och barnbarnen åker hem så börjar man längta efter dem direkt...hur trött man än är. Trött och väldigt lycklig...
 
Idag njuter jag av det välbehövliga regnet, kör några maskiner tvätt och ordnar med lite småfix här hemma. Fredagsbuketterna är inplockade och på plats på borden.  Små buketter men naggande goda att vila ögonen på. 
 
 
 
 
Fredag och slut på semestern för en del.. här fortsätter det fria livet som vanligt och alla dagar är både sig lika och olika. 4 år som pensionär har gått fort - och åldrats har jag gjort .... 104 år är jag visst enligt ett av barnbarnen... Men varje dag är en gåva - hur tar du vara på din dag?