silverkalufsen.blogg.se

Grått och trist och tråkig januari men ljuset kommer ändå mer och mer. Pratade tidigare idag i telefon med en god vän och berättade om ett samtal jag upplevt för några dagar sedan. Det genererade i ett gemensamt energigivande skratt. Så varför inte bjuda er också på det samtalet. Tror vi alla behöver allt det goda vi kan få även i det lilla.

 

I fredagsmorse klev jag in på dagkirurgin på US i Linköping för att opereras. Förbereder mig med att byta om till sjukvårdens fantastiska stass som ändå är mjuk och skön och totalt utan passform. Under tiden jag byter om så ställer en sköterska massor av frågor enligt standard före operation. 

Så kommer frågan "Har du någon hosta i em?" Jag blir förvirrad och tycker frågan var konstig. Hur 17 ska jag veta om jag kommer hosta i em? Men efter tvekan svarar jag trevande "Jooo, det händer väl att jag hostar på eftermiddagarna". Sköterskan ser ut som ett frågetecken och jag undrar om jag är vid mina sinnens fulla bruk eller inte så till slut säger jag " Frågade du om jag hostar på eftermiddagarna?". Nej, det var inte det hon hade frågat. Hon undrade "Har du någon hos dig när du kommer hem i em efter operationen?". Lite skillnad på vad jag hade hört och så lätt att svara på "Jo, jag har maken hemma och vi är inne på vårt 49:e år tillsammans så jag är ganska säker på att han finns hemma också i em." Det blev dagens skratt. Sköterskan sa att det var nog dialekten som ställde till det. Undrar så om hon berättade om konversationen för sina kollegor och gjorde hon det så är de väl värda ett skratt. 

 

Jag sövdes och när jag vaknade fick jag veta att åtgärden inte kunnat genomföras. Så ja det blev hemgång med stor besvikelse men visst fanns nödenolusten där och hämtade mig och så styrde vi kosan mot hemmet. Nu väntar jag på ny tid för nytt försök och håller mig lite i karantän så inte några baciller ställer till det. Piggar upp mig med frukt och blomster och det blir mååånga timmar framför tv:n. Tack för alla dokumentärer som finns att glo på och alltid lär jag mig något på köpet. En dag i taget....

 

Om du /jag vågar prata så kan fina samtal med obekanta människor bara helt plötsligt ske. För nästan tre veckor sedan var jag på Sy-och hantverksfestival i Stockholm. Åkte buss från Linköping och hade bokat den plats jag ville sitta på. Ledigt bredvid mig alltså och då var den stora frågan: Vem kommer att sitta bredvid mig? Jag var snabb in i bussen för att hitta min plats. Kvinna efter kvinna (inte en enda man med på bussen utöver chauffören) hittar sina platser. Välkommen sa jag till kvinnan när hon satte sig. Vilken lyckträff det blev. Alltså hur kan det bara stämma så bra och vara så lättpratat första gången man ses? Visst hade vi en gemensam beröringspunkt i intresset av att sy. Det ena gav det andra i samtalet och det var inte något tomt snack om väder. Vi pratade om livet, känslor och relationer. Snart  upptäckte vi att vi båda gillar att odla och att baka. Hon brukade precis som jag göra storbak. På väg hem när det inte var långt kvar till Linköping kunde vi konstatera och glatt skratta åt att vi båda var utbildade förskollärare och så blev det prat om förskolans verksamhet. Bingo säger jag bara och grattis till mig för ett givande samtal. Nej, vi har inte fortsatt kontakt och vi berättade inte ens våra namn för varandra. Nära varandra i ålder kanske bidrog till samtalet. Jag har inte slutat tänka på det här mötet som gav mig så mycket energi. Vilket guldkorn i vardagen. 

 

Jag gick för mig själv på sy-och hantverksfestivalen vilket är optimalt att göra. Ensam var jag ju inte. Det är stor skillnad på ensam och själv. Så blev det dags för lunch och jag satte mig vid ett bord och på tallriken var det Cesarsallad av bästa sort. Två kvinnor i ålder som jag och lite till undrade om de kunde sitta vid  mitt bord. Såklart varsågoda. Jag hade egentligen ätit klart med blev sittande kvar och hade ett toppensamtal med två trevliga varma öppna lättpratade kvinnor. Jodå vi råkade hamna i ämnet barnbarn 😀 Dubbelbingo för goda möten. Nej, trippelbingo för när jag tog en fika blev det ytterligare ett fint samtal med okända personer. 

När jag framåt kvällskanten klev av bussen med ryggsäcken fylld med tyger var jag bubblande glad över inköpen men framförallt för dessa fantastiska möten och samtal med för mig okända kvinnor. Fina möten att lagra på hårddisken och i hjärtat.

 

Annars då? Ja en dag  i taget och lite olika vad jag gör från ingenting till massor av småsaker, plock och pyssel. Dags att planera nästa baktillfälle, göra klart paketkalender, kolla advenstljusstakarna om det går att byta till ledlampor i dem. Överallt annars hemma är det ledlampor i varenda lampa. 

Advent betyder också dags att ordna med plats i fönstren för ljusstakarna. Njuter av fina orkidéer som blommar om. Underbara att titta på.