Första och troligen sista gången

Japp då har vi varit på Grand Canaria för första gången och troligen sista också. Vi har rest ganska mycket men lyckats undvika Grand Canaria tills nu. Jättebra hotell och ok väder utom en dag som var helmulen ... men inte är det som Karibien, Aruba eller Mexiko som skämt bort oss några vintrar. Jag (vi) njuter när det är runt 30 grader och 28 grader i havet. Njuter av värme och lååånga och mååånga bad. På GC blev det bad i pool och det är inte detsamma. Såklart visste vi att GC inte går att jämföra med tex Karibien och nu har vi provat och det blir inte GC mer  - i alla fall inte så här års. Men det var ändå avkoppling och vi gick i sanddyner och vi blötte fötterna i Atlanten, åt gott och jag köpte en tunika för 12 euro och den satt som en smäck. Köpte utan att prova och litade till mitt ögonmått och min goda bedömningsförmåga 🙃
 
 
 
 
Det var en del blåst med konsekvensen svårt-att-läsa-bok:
 
 
Men det finns lösningar på allt - keps på:
 
 
MIn hjärna var blockerad av tidigare varma resor och jag tom drömde om Jamaica och på sena kvällar googlade jag resor till nästa vinter... vem vill inte tillbaka till dessa stränder:
 
 
 
 
 
Jag fortsätter drömma... och googla. Som pensionär kan man ju leta resor när det kostar lite mindre än tex när det är skollov.
En eloge ska dock GC ha för det är enkelt med glutenfritt och det finns bra utbud i affärerna och inga problem på restauranger. "Sin gluten" är den enda spanska som behövs så ordnar sig resten. Å andra sidan så blev jag på Jamaica personligen guidad av kocken som berättade och visade vad jag kunde äta och när vi checkade in fick jag ett kort att ha med mig där det stod att jag har celiaki. Toppenbra helt enkelt. 
Till GC flög vi från Norrköping och övernattade både innan och efter resan hos äldsta sonen. Vilken bonus att hinna med lite prat och kram med #enavdebästa och så slapp vi att köra bil i mörker. På hemvägen från Linköping så ringde det på mobilen och vi fick frågan om vi kunde tänka oss att ta med yngsta barnbarnet hem.. hon hade fått åka hem från förskolan. Såklart ville vi ta med finaste Julia hem. Så efter upppackning blev det att steka pannkakor, lägga pussel, leka, skoja och njuta av att vara tillsammans med Julia #enavdebästa #älskadebarnbarn Vilken lycka att hon finns! 
 
Nähä dags att lyfta röven ur soffan och ta paus från blogg och vinterstudio och baka en toscakaka. Adjöken! 

Glömmer aldrig orden han sa till mig

Det han sa glömmer jag aldrig, det är så med ord att vissa sätter sig kvar mer än andra. Ord sätter spår och kan båda lyfta och stjälpa. Det han sa lyfte mig och fick mig att slappna av. Jag kom ihåg hans ord efter att ha fått ögonen på en hel drös med skitonödiga tidningsrubriker:
 
Rasa i vikt - utan att bli hungrig
13 livsmedel som bränner fett
Rasa 4 kilo med rätt godsaker
Tappade 10 kilo med unika metoden
Raketstarta viktracet - 3 steg och recept
Nå drömvikten och behåll den med vår unika metod
Nyårslöften som förändrar ditt liv på riktigt
 
Dessa uttjatade rubriker som följs av recept på gottigheter och frestande menyer. Vi vet väl alla vad som är bra att äta och att regelbunden motion är en investering i god hälsa. Men där emellan är det helt ok och till och med bra att ha dagar med mottot "slö, slapp och likgiltig".
 
 
Vad sa han då och varför väckte alla rubriker detta minne? Han det var onkologen som jag träffade inför att börja min cellgiftsbehandling hösten 2011. För att ställa in rätt dos på behandlingen frågade han efter min längd och vikt. Jag svarade med tillägget "jag vet att jag väger för mycket". Hans svar glömmer jag aldrig: Du, vi ser alla olika ut. Inga konstigheter, inget dömande, bara ett lugnt konstaterande. Så säger en kunnig, vänlig och omtänksam onkolog i mötet med en sårbar patient. Vad spelade vikten för roll när jag balanserat på kanten mellan liv och död? 
 
Vi sköljs över av ideal om hur vi ska se ut, hur vi ska leva för att vara anpassade och passa in, vi tillåter oss att tycka om andra och andras liv. Men vem är jag och vem är du i allt detta? Vad jag väger har betydelse i ett hälsoperspektiv men vikten har ingen, absolut ingen, betydelse för ens människovärde. Det är många metoder jag provat att banta med och det har hjälpt tillfälligt och ibland varit en kick för att komma igång med bra ätande och träning. Sedan jag trädde in i pensionärslivet har (jobb)stressen försvunnit, jag äter oftast bra men ibland tar latmasken över och det blir  snabbmat, jag är igång med träning även om magsjuka just nu fixade några dagars paus men jag bantar inte. MIna odds till ett långt liv har jag förbättrat och en investering i förbättrad hälsa är något att vara tacksam för. Att kläderna slutat krympa i garderoben är en bonus jag utan ansträngning fått på köpet.  
 
Jag faller också såklart för frestelser, både onyttiga och nyttiga. Såg bilder på semlor idag och utan celiaki så hade jag nog trillat dit. Nåt bra med den diagnosen även om den ibland är jobbig. Efter julhelgerna är min största frestelse tulpaner, älskar att ha tulpaner på bordet, särskilt rosa, lila eller vita. Kollar på buketten och njuter - så varsågod lite njutning till dig också:
 
 
Det lönar sig inte att springa om man är på fel väg.
 
Var den du är  - hela du är vacker.
 
Att våga vara sig själv trots vad andra tycker är styrka.
 
I am not lazy, I am on energy saving mode.
 

Skitslut

Ja, det kan man säga om avslutet på 2019 och även inledningen på 2020. Den vita porslinsfåtöljen har varit min bästa vän några dagar. Men nu kan det bara bli bättre och snart är det full fart på kärringen igen. Tomtarna här hemma kan vara glada att jag inte är pigg än för om jag varit det så hade jag plockat bort dem idag och också slängt ut julstjärnorna. Amaryllisen är jag snäll emot .. den får vara kvar så fin som den är:
 
 
Så här års bjuds det på sportkrönikor, nyhetskrönikor  och nyårskarameller och blickarna riktas bakåt och minnet uppdateras på saker och händelser man minns med glädje eller kanske redan glömt. För mig blev 2019 mitt första hela år som pensionär. Ett år som hushållsassistenten blev en trogen och kär vän igen och åtskilliga limpor och bullar blivit bakade.. det är härlig avkoppling att baka och att vistas i ett varmt hem som luktar nybakat i flera dagar. Några tårtor har det också blivit..
Ett av årets finaste minnen är yngstens bröllöp, vet inte hur många gånger jag tittat på foto från den dagen. Ett bröllop som hade allt av det bästa på alla sätt. Foto taget av Daniel Nestor. 
 
 
Förutom bakning har jag gjort lite annat också..
 
 
 
...och givetvis finns det påbörjade projekt som ska färdigställas under 2020... saker som ska sys, läsas, odlas, tillverkas... och jag kommer säkert att komma på fler projekt...
 
2019 blev ett teaterns år med 210 föreställningar i Astrid Lindgrens Värld, Melancholia med barnbarnet i en av rollerna, Den inbillade sjuke, Såsom i himmelen, Häxorna i Eastwick, Lasse-Maja, Kapten Krok, Trassel och Mammas nya kille firar jul på måfå. Så roligt att se lite olika föreställningar och Persbrant var helt lysande i Den inbillade sjuke. Såsom i himmelen är en av topparna av alla de musikaler jag sett. Mer teater önskas 2020 och det finns redan biljetter bokade...
 
Favoriter på tv har varit Hemma igen, Hjärtats vägar och Alla mot alla med Filip och Fredrik. Aldrig någonsin har jag sett så mycket på tv som detta år men jag har ju tid. Det finns massor av bra dokumentärer och serier att fästa blicken på. Såg tidigare ikväll ett program om Marianne Mörck - finns det någom härligare kvinna? 
 
Det finns hur mycket som helst att tänka tillbaka på över året 2019. Böcker som jag läst, träning som blivit genomförd, goda middagar och fikastunder med nära och kära, odlarglädje öch lyckan att skörda egenodlat, födelsedagar som firats, utflykter, bad, besök på museer och biobesök. Ja och såklart det som får mig att må som allra allra bäst och stunder som jag njuter mest av och ömt vårdar minnet av: stunderna med våra fina barnbarn. Det är ren och skär lycka att de finns. De är den allra bästa sortens barnbarn för oss. Basta!!
 
Tänk att det har rullat 20 år sedan vi skrämdes upp med milleniebuggen då det mesta skulle stanna  - men inget hände. Nu får vi huka oss inför 2038 då nästa hot finns. Jaja 20 år har rullat på och vi har åldrats en dag i taget. Där drabbas vi alla lika. Bäst att ta ta vara på varje dag och man lär så länge man lever. Min lärdom detta år är: köp aldrig för stora och hala trosor och använd dem aldrig tillsammans med nylonstrumpor... särskilt inte på bröllop med 120 gäster. .. trosor och strumpor kasade sakta neråt, jag drog upp.. om och om igen... jag drog upp trosorna fler gånger än jag lyfte glaset till munnen....till slut tog jag av strumpbyxorna .... trosorna fortsatte kasa ner... men trosorna behöll jag på. Jag gav dem en sista chans på shoppingtur innan jul och tack vare att jag hade jeans så åkte trosorna inte längre ner än att de stannade i höjd med grenen på jeansen.  Så nu är dessa dyra och faktiskt snygga trosor förpassade till soporna. Punkt.
 
Då är årets första dag snart till ända. Lite tv till och sedan sängen och läsa en stund. Önskar er alla ett 2020 med många möjligheter, mycket kärlek, möten med människor, tillåt dig att släppa på måsten om det nu finns några måsten mer än de vi skapar själva och tänk er noga för om ni ska köpa nya underkläder 💓
 
 
Och har någon av er orkat ända till slutet av detta maratoninlägg så säger jag tack att ni orkade🤗