silverkalufsen.blogg.se

Grått och trist och tråkig januari men ljuset kommer ändå mer och mer. Pratade tidigare idag i telefon med en god vän och berättade om ett samtal jag upplevt för några dagar sedan. Det genererade i ett gemensamt energigivande skratt. Så varför inte bjuda er också på det samtalet. Tror vi alla behöver allt det goda vi kan få även i det lilla.

 

I fredagsmorse klev jag in på dagkirurgin på US i Linköping för att opereras. Förbereder mig med att byta om till sjukvårdens fantastiska stass som ändå är mjuk och skön och totalt utan passform. Under tiden jag byter om så ställer en sköterska massor av frågor enligt standard före operation. 

Så kommer frågan "Har du någon hosta i em?" Jag blir förvirrad och tycker frågan var konstig. Hur 17 ska jag veta om jag kommer hosta i em? Men efter tvekan svarar jag trevande "Jooo, det händer väl att jag hostar på eftermiddagarna". Sköterskan ser ut som ett frågetecken och jag undrar om jag är vid mina sinnens fulla bruk eller inte så till slut säger jag " Frågade du om jag hostar på eftermiddagarna?". Nej, det var inte det hon hade frågat. Hon undrade "Har du någon hos dig när du kommer hem i em efter operationen?". Lite skillnad på vad jag hade hört och så lätt att svara på "Jo, jag har maken hemma och vi är inne på vårt 49:e år tillsammans så jag är ganska säker på att han finns hemma också i em." Det blev dagens skratt. Sköterskan sa att det var nog dialekten som ställde till det. Undrar så om hon berättade om konversationen för sina kollegor och gjorde hon det så är de väl värda ett skratt. 

 

Jag sövdes och när jag vaknade fick jag veta att åtgärden inte kunnat genomföras. Så ja det blev hemgång med stor besvikelse men visst fanns nödenolusten där och hämtade mig och så styrde vi kosan mot hemmet. Nu väntar jag på ny tid för nytt försök och håller mig lite i karantän så inte några baciller ställer till det. Piggar upp mig med frukt och blomster och det blir mååånga timmar framför tv:n. Tack för alla dokumentärer som finns att glo på och alltid lär jag mig något på köpet. En dag i taget....

 

Ja, nog har det varit bloggtorka. Krångel med bloggen och absolut noll inspiration att skriva. Så kan det bli och så får det vara ibland. Julen är avklarad och firad med alla våra fem bästa, våra älskade barnbarn. Julskinkan är uppäten för längesedan och bara sill finns kvar av julmaten och det äter jag inte. Det är nödenolustens uppdrag att mosa i sig sillbitarna, för slänger mat gör vi inte.  Alla tomtar har återigen fått krypa ner i träsoffan och kommer få vila där till den 22 december i år. 12 dagar i frihet fick de denna jul vilket är mer än tillräckligt. Vi har inte sett riktiga tomten här men det fanns saker som hände i jul som gör att vi riktar våra misstankar mot någon tomtenisse som smygit runt och busat till det. Morötter i ljusstakarna och skor inlindade i plastfolie... tyckte minsann att jag hörde lite obekanta ljud en natt...