Satt vid köksbordet på förmiddagen och plötsligt kom det. Ljuset! En strimma av solsken och hopp och jag kände att jag fylldes av energi. Det var så nära att solen tittade fram och tänk vad en liten strimma ljus kan betyda. Ljus och hopp är vad vi behöver efter detta år. 💩-året 2020.
2020. Detta mörka år. Året då konserter, teaterupplevelser, släktkalas, semesterresor och mänskliga möten byttes mot dagliga presskonferenser, dystra prognoser och siffror över dödsfall, antal smittade och R-tal. Årets hjältar är alla medarbetare inom vård- och omsorg, som de fått slita och arbetat under helt omänskliga förhållanden. Pandemin förändrade våra liv och vår vardag under så gott som hela 2020. Den vardag och verklighet som var innan pandemin känns nästan som en overklig dröm. Träffade vi människor och berikades av kramar, samvaro och närhet?? Närhet som vi behöver då det är i mänskilga möten vi blir till, känner att vi lever och utvecklas. Vi lär oss vilka vi är, jag och du. I möten och samvaro med varandra känner vi gemensam glädje och mår bra tillsammans. Tillsammans på fotbollsläktaren (när Djurgården tar hem 3 poäng), tillsammans i teaterpubliken när vi skrattar och tar emot berättelser och budskap eller på konsertläktaren när vi tillsmmans med artisterna sjunger med för full hals och ryser av stämningen som känns i hela kroppen. Kommer ni håg hur det brukade kännas? Undrar om vi någonsin kommer tillbaka till vardagen som den var innan pandemin? Framtiden är ett oskrivet blad.
Teknikens utveckling kan vi ändå ödmjukt tacka för när digitala möten ersatts av möten IRL. Så mycket vi lärt oss och hittat nya sätt att umgås på. Digitala jobbmöten och minskat resande i jobbet är en positiv möjlighet vi fått på köpet, ja inte jag men ni som ännu inte är glada pensionärer. Julfirande i finkläder i värmen byttes i år ut till långkalsonger och korvgrillning. Annorlunda blev det och annorlunda är inte bara dåligt bara just annorlunda. Det har blivit så tydligt att hälsan, relationer och mänskliga möten är det som betyder allra allra mest och vikten av det kan aldrig nedprioriteras om vi ska må bra.
Vad blev det av 2020 bortsett från pandemi och restriktioner? Ja, vi hann bland annat med
- en resa till Grand Canaria i januari
- vi fick uppleva två dagar i Astrid Lindgrens Värld med barnbarn och finaste Skorpan
- vi (jag) har odlat mer än någonsin och vi åt squash tills vi nästan storknade
- vi har haft gosiga nattgäster
- ugnen har gått varm av allt bakande
- jag tog mitt första kallbad i havet i november
- i december föddes vårt femte barnbarn - en fantastisk gåva och jag älskar att vara farmor
- projekt har färdigställts; plåtblommor, käpphästhinder, paketkalendergran...
- vi har badat i insjö och hav
- jag har opererats för njursten och ska nu dricka 2,5 - 3 liter vätska per dag för att minska risken för återfall. så ja, jag har (och gör varje dag) sprungit på toa - ofta!
- aldrig tittat så mycket på tv som i år
- jag har läst till klockan 02.00 så gott som varje natt och jag älskar den sena timmen i mörkret
- med mera....
Det är lätt att glömma allt positivt som trots allt hänt och vi fått uppleva detta år. Så lätt att fastna i tankar över det vi saknat - kramar, umgänge, kulturella upplevelser, resor, simningen som till slut upphörde - men vi har gillat läget och kan konstatera att också ett skitår utöver det vanliga rullar på och når sitt slut. Dagar kommer och går.
Nu spottar vi i nävarna och välkomnar vaccin, ljusare dagar och 2021. Ja, 2021 du är välkommen att ge pandemin på nöten, välkommen med nya drömmar, med en önskan om god hälsa och att vi kommer ihåg det viktigaste av allt; tillsammans!
