Semester..

detta ljuvliga tillstånd. Att vakna klockan 04.45 och bara notera tiden utan att tänka tanken "om två timmar är det dags att gå upp, måste somna om snabbt", det är en mycket skön känsla. Jag var rädd för att förskjuta dygnet direkt nu när jag är ledig. Det brukar ju bli så. Men icke denna gång. Jag släcker tidigare (ca 23) än när jag jobbade (00.30) - jag behöver ju inte "jaga vaken tid" längre, jag har all tid i världen till förfogande nu. Stryktvätten ligger där den ligger och får så göra tills det blir väder för att ta tag i strykjärnet. Idag var det sola och bada som gällde, så skönt och 600 meter simning blev det och det är bättre än inget alls.
 
Här kommer några bilder som kan stavas  sommar och livskvalité:
 
 
 
 
 
Fortfarande, trots min ålder, brukar jag ligga och kolla på molnen och fantisera om olika saker som de föreställer, precis så där som man gjorde som barn. Att stänga ute allt runtomkring och bara följa de vita tussarna, ett helt gratis må-bra-tips. 
 
Undrar om jag igår såg storsjöodjuret också i det blå och blöta 😂 😜
 
Pöss på da där i plurret 😍
 

Livet 4.0 har börjat

Japp, en ny fas i livet är påbörjad. Livet 4.0 är på G och det ska jag ta vara på. Efter utmattningssyndrom och cancer som jag båda överlevt så kan det inte finnas något viktigare än att ta vara på livet självt och tänka på  mig själv, min hälsa, nödenolusten, familjen och vännerna. Efter en omtankens uppmaningfrån min chef att tänka på mig själv nu så hoppas jag att ni la märke till prioriteringsordningen i förra meningen 😉. Varje dag är en gåva ( det har jag stulit från Stefan Jutterdal och håller tummarna att det var ok att göra det). Så viktigt att tänka på det budskapet, för när allt rullar på så händer plötsigt det där som vänder upp och ner på allt, så ta vara på varje dag och gör det NU.
 
Den här veckan har jag semester men sedan blir det ingen semester mer ... eller bara semester det beror på hur man ser det. Efter att ha gett förskolan dryga 40 år så är det nu slut med avlönat arbete för mig. Jag känner mig mycket tillfreds med mitt beslut. Bestämde mig i slutet av förra sommaren så jag har hunnit tänka över beslutet några gånger. 
 
Vilken resa svensk förskola gjort som jag fått vara en del av. Från barnstugeutredningen till socialstyrelsens pedagogiska program och till det förskolan är idag: utbildning där undervisningen sker för varje barns bästa utveckling och lärande. Att vara förskollärare är idag ett annat yrke än jag utbildade mig till - men lika viktigt då som nu. Så många fina minnen jag har från barn, föräldrar, kollegor och chefer som jag bär med mig. För alltid i mitt hjärta. Mitt yrkesval har varit helt rätt för mig.
 
Att avluta yrkeslivet är en blandning av alla känslor som finns. Arbetsuppgifter är lätt att lämna men kollegor, chefer, medarbetare är svårare att lämna. Jag har fått så fina avtackningar i ord, mat, tårta, aktiviteter, blommor och presenter och inte minst har jag fått:
 
De känner mig mina arbetskamrater. På nästa resa nödenolusten och jag gör så behöver jag inte köpa mitt favoritgodis. Inte på nästnästa resa heller... Tack alla givare! 
 
En mycket uppskattad present var den här fina boken, Mina vänner: 
 
Ett blad per person med beskrivningar av varje persons egenskaper, mina egenskaper och minne av mig med mera. Några tror jag minsann varit mycket förvirrade då de beskrivit mig som snygg, haha humor kan det  också kallas.  Ord som positiv, kreativ, glad, organiserad kan jag känna mig bekväm med. Alla har skrivit vad de kommer att göra om 10 år och härmed kan jag avslöja att det i min bok utöver blivande pensionärer finns en statsministerkandidat, en författare, en blivande barnombudsman och en blivande generaldirektör för Skolverket. Vimmerby kommer leverera och jag kommer applådera. Heja er!
 
Själv har jag många saker på att-göra-listan; orka springa en mil igen, sy, skriva, cykla, resa, läsa, utveckla trädgården, klara Slitshultsbacken på cykel, umgås med de bästa, bokmässor, konserter, ALV, baka, sy ännu mer, baravaralatisoffan, sola o bada o sola o bada, besöka systrarna i huvudstaden, synka livet med nödenolusten som varit hemma i 4 år. Behöver inte be om skjuts till jobbet längre, inte skicka sms med ordet "NU" som betyder hämta mig nu, så det blir en omställning även för nödenolusten att jag ska vara hemma på heltid. Men har vi haft varandra sedan november 1974 så kommer det funka, såklart.
 
Min första uppgift blir att träna på att se mig som pensionär - en passionerad pensionär kanske vore nåt?
 
Och slut på snoozande - det kommer nödenolusten att uppskatta 😍