silverkalufsen.blogg.se

Jag tänker på skrivreglerna och hur man använder olika skiljetecken. Ingen har väl glömt att man i skolan lärde sig att ny mening börjar med stor bokstav. En enkel och lätt regel att komma ihåg. I Babel för några veckor sedan diskuterades skiljetecken och om jag minns rätt så var det utropstecknet som var det som skapade mest diskussion. Avskytt av en del älskat av andra. Olika mycket frekvent i olika texter. Jag funderar själv då och då på användandet av just utropstecken och skriver om och ändrar mig tills jag fattar beslut att använda eller inte använda. När jag skriver så tänker jag inte på vilka skrivregler som är korrekta eller inte, jag skriver på känn och det får duga. Jaja jag vet att jag är påverkad av det jag lärt mig i skolan, genom allt skrivande och också påverkad av alla texter, böcker mm jag plöjt igenom under alla år jag varit en läsande person. Just nu kom jag på att jag använder mig av skiljeteckecknet tre punkter (...) lite här och där. Kollade upp att det finns skrivregler för det tecknet också tex om/när det ska vara mellanslag eller inte före eller efter punkterna. Du kan läsa reglerna här. Aldrig för sent att lära nytt. 

 

Det som jag också ibland inte tycker är självklart i skrivande är om jag ska använda kolon (:) eller semikolon (;). Hittade vägledning här och det var ju inte så svårt att förstå. Återstår att se om jag fortsätter göra rätt eller om det bara blir som det blir. Språkpolis är jag inte men särskrivning är jag småkinkig med då det kan bli så fel (och väldigt roligt) betydelse om man skriver isär ord som ska vara sammansatta. Lämnar skiljetecknen här och fortsätter på mitt sätt, envis som jag är och kommer att förbli. Fråga nödenolusten ... som också han har en rejäl portion i sig av denna egenskap. Sant!  Där gjorde utropstecknet nytta. 

 

Grå dag idag men blev uppiggad av boken jag satte näsan i idag. Här är de första raderna av baksidestexten: (kolon används före citat)

"Årtal har jag glömt, namn likaså. Men lyckande som börjar i magen, bänder isär revbenen och sparkar sig fri i höjd med hjärtat - bär jag alltid med mig. Som ett iiiih, ett aaaah, ett ååååh ska livet vara. Som en raket, ett brännande lyckorus, ett brusande surr mellan brösten".

 

Hmm... känns som jag lärt mig att meningar inte ska inledas med som... ???

Visst är citatet ovan inspirerande rader? Textraderna är från baksidan av boken Som ett surr mellan brösten där Marianne Mörck har berättat om sitt liv för Stina Jofs. 

 

Dagens friska uteluft har jag intagit några få minuter ute på altanen. Kom aldrig till att få på mig stövlar och regnkläder men behövde frisk luft. Snart dax för kylskåpsrensning och det blir tvårätters till middag. Varsin halv portion raggerofläsk och varsin halv portion lammgryta. Allt för rättvisans skull. 

 

Var dig själv så kommer det gå bra. Har du hört det någon gång?  Är det lätt? Svårt? En klyscha? Hjälper det att säga till någon att var bara dig själv så kommer det gå bra? Om självkänslan inte finns där hur lätt är det då att vara sig själv? Tänker jag gott om mig själv, känner mig trygg med mina styrkor och svagheter och känner att jag duger som jag är så är det närmare till hands att vara sig själv. Det kan säkert ibland vara svårt att veta vad man tycker och vill så mycket påverkan som man dagligen utsätts för. Tänker jag på ett visst sätt för att andra tänker si eller så? Påverkan sker via media, i olika sammanhang och/eller olika starkt av olika personer. Att vara sig själv är lättare bland människor jag är trygg med och i sammahang där jag vet vad som förväntas av mig. 

 

Ja, jag tror att om man kan vara sig själv så sparar man på sin energi och blir gladare och lyckligare. Mycket handlar om att våga. Våga sluta jämföra sig med andra eller våga säga ifrån. tänker att detta med att vara sig själv kan slå åt fel håll om man använder det för att såra eller vara elak, i ord eller handling mot andra och motivera det med att "det är så jag är" Då är det dags för förändring. 

 

Jag följer ett knippe bloggar och slås av hur konsekvent en del håller sig till ett tema i bloggandet. Har många gånger funderat på om jag borde renodla min blogg och låta den handla om ett eller ett par begränsade tema. Varje gång de tankarna kommer så landar jag i att "då skulle det inte vara jag". Jag gillar att det helt plötsligt dyker upp en tanke med något innehåll som tar fram min skrivklåda. Jo det finns en liten lista med kommande tema för skrivande...såklart. Har ibland både fått frågan varför jag bloggar och också tänkt själv på den frågan. Mitt vanliga vardagliga pensionärsliv vad är det att blotta inför andra? Tja nog tycker jag att ett helt vanligt vardagsliv är lika värdefullt som vilket liv som helst i berömmelse eller karriär. Ett vanligt liv är ju lika vanligt som det är unikt och det är endast läsaren som avgör om det är något läsvärt att fortsätta ta del av. Jag tycker också det är väldigt roligt att skriva och jag kan ibland sakna att skriva tjänsteskrivelser till politiken inför nämnd där det var ännu viktigare med ordval och fomuleringar än det är på en personlig blogg. De bloggar jag själv läser tycker jag om till innehåll och språk. Så är det med min blogg - läs om du gillar det jag skriver annars låt bli. Jag bryr mig inte om ifall jag har en, 50 eller 500 läsare.

 

Jaha kan konstatera att det blev bludder igen helt enligt hur jag är och brukar skriva. Så då fortsätter vi som vanligt med en trädgårdsbild och bild på det som förmodligen blir sista buketten luktärter för i år.

 

 

Nu kommer det bli glest med trädgårdsbilder och i övergången till bilder från mer tid inomhus bjuder jag på några bilder från det i söndags avslutade tre-dagars-bakandet. 

 

För några dagar sedan blev det flera timmars trädgårsarbete i sällskap av tättingar och daggmask. Daggmaskar feta som stickor storlek nr 10 blir man bara glad av att träffa på i grävandet. Småfåglar gillas också. Skönt med en levande trädgård. En fet snigel hittade jag - den är nu saligen insomnad. Nu är det bara lite höstjobb kvar. Hade inte hjärta att ta bort krasse, luktärter eller rosenskäror då de fortfarande bjuder blomning och möjlighet att ta in i fina buketter.