Jag tänker på skrivreglerna och hur man använder olika skiljetecken. Ingen har väl glömt att man i skolan lärde sig att ny mening börjar med stor bokstav. En enkel och lätt regel att komma ihåg. I Babel för några veckor sedan diskuterades skiljetecken och om jag minns rätt så var det utropstecknet som var det som skapade mest diskussion. Avskytt av en del älskat av andra. Olika mycket frekvent i olika texter. Jag funderar själv då och då på användandet av just utropstecken och skriver om och ändrar mig tills jag fattar beslut att använda eller inte använda. När jag skriver så tänker jag inte på vilka skrivregler som är korrekta eller inte, jag skriver på känn och det får duga. Jaja jag vet att jag är påverkad av det jag lärt mig i skolan, genom allt skrivande och också påverkad av alla texter, böcker mm jag plöjt igenom under alla år jag varit en läsande person. Just nu kom jag på att jag använder mig av skiljeteckecknet tre punkter (...) lite här och där. Kollade upp att det finns skrivregler för det tecknet också tex om/när det ska vara mellanslag eller inte före eller efter punkterna. Du kan läsa reglerna här. Aldrig för sent att lära nytt.
Det som jag också ibland inte tycker är självklart i skrivande är om jag ska använda kolon (:) eller semikolon (;). Hittade vägledning här och det var ju inte så svårt att förstå. Återstår att se om jag fortsätter göra rätt eller om det bara blir som det blir. Språkpolis är jag inte men särskrivning är jag småkinkig med då det kan bli så fel (och väldigt roligt) betydelse om man skriver isär ord som ska vara sammansatta. Lämnar skiljetecknen här och fortsätter på mitt sätt, envis som jag är och kommer att förbli. Fråga nödenolusten ... som också han har en rejäl portion i sig av denna egenskap. Sant! Där gjorde utropstecknet nytta.
Grå dag idag men blev uppiggad av boken jag satte näsan i idag. Här är de första raderna av baksidestexten: (kolon används före citat)
"Årtal har jag glömt, namn likaså. Men lyckande som börjar i magen, bänder isär revbenen och sparkar sig fri i höjd med hjärtat - bär jag alltid med mig. Som ett iiiih, ett aaaah, ett ååååh ska livet vara. Som en raket, ett brännande lyckorus, ett brusande surr mellan brösten".
Hmm... känns som jag lärt mig att meningar inte ska inledas med som... ???
Visst är citatet ovan inspirerande rader? Textraderna är från baksidan av boken Som ett surr mellan brösten där Marianne Mörck har berättat om sitt liv för Stina Jofs.
Dagens friska uteluft har jag intagit några få minuter ute på altanen. Kom aldrig till att få på mig stövlar och regnkläder men behövde frisk luft. Snart dax för kylskåpsrensning och det blir tvårätters till middag. Varsin halv portion raggerofläsk och varsin halv portion lammgryta. Allt för rättvisans skull.
Blött, blött, blött men vad gör det när allt höstarbete utomhus är avslutat och i kalendern för 2022 är det inskrivet när frö och dahliaknölar ska inhandlas. Planering kallas det...
Ha de gott 🤗