Det är en underbar känsla att skriva för hand och jag kan riktigt längta efter det. Tänk så mycket minnesanteckningar jag skrivit för hand när jag studerat till förskollärare, specialpedagogik, rektorsutbildning och lite kortkurser här och där.
Ett handskrivet brev är något annat att få än ett mail eller sms. Här kommer bilder på ett brev från nödenolusten och från brev som hans pappa Alvar skrivit till sin kära Ingrid. Alvar dog långt innan jag och nödenolusten blev ett strävsamt par. Jag önskar att jag hade fått träffa honom i livet men så blev det inte, men vilket skatt det är att vi har kvar dessa brev.
Fin handstil och jag undrar om "k" betyder kramar eller kyssar?? Det där att inte skriva ut hela ordet känns som en påminnelse från tonårstidens dagboksskrivande då det fanns koder för allt möjligt i mina dagböcker. Dagböckerna är slängda för några år sedan och det känns bra. Mina gamla minnen av dagbokstyp lämpar sig bäst för mitt eget minne...haha..
Byter ämne nu innan jag blir för nostalgisk. Här hemma blommar det rött fortfarande. Senfärdiga amaryllisar kastas inte ut. Amaryllisar, luktärter och dahlior är nog mina absoluta favoritblommor. Så håll till godo med lite blomster och njut av söndagskvällen. Det ska jag göra mumsandes på en glutenfri semla.
Att skriva brev till sin käresta är som att rita en skinksmörgås när man är hungrig.
Carl-Gustaf Lindstedt
Ursäkta att jag inte har skrivit på länge. Men det har inte Shakespeare heller.
Franklin P. Jones
PS Sommarens dahliaknölar är beställda. Tjoho!