Sitter här hemma i soffan och det är söndagkväll och här finns inte ett spår av jobbångest. Sommaren 2017 kanske jag hade ett gnutta jobbångest när semestern var förbi. Men inte som pensionär inte. Har man ingen semester så har man varken jobbångest eller söndagskvällsångest. Vet en del som ska börja jobba igen imorgon och kom att fundera på om de känner ångest för det. Tänker på glömda lösenord till jobbdatorn, matlåda som ska vara fixad, lite anständig klädsel istället för shorts och t-shirtar och flipflop på fötterna, väckarklockan (=mobilen ?) som ska laddas och åter dags för snoozande.... Men slut på semester, som jag minns det, betyder också glädje att träffa arbetskamrater igen och en ännu inte fullt fylld almanacka med möten och göranden... och efter några dagar var allt som innan semestern...och den där vardagslunken med jobb, familj och fritid rullade på. Nänä ingen jobbångest här, jag fortsätter med att läsa till nån gång mellan 1 och 2 inatt och öppnar väl ögonen igen runt halv åtta eller åtta för att läsa ett tag innan jag rullar ur bingen och förflyttar mig till frukostätande. Frrukostmackor med gurka och vit paprika från egen odling blir en bra start på dagen.
Summerar hittills 24 dagar i bästa parken Astrid Lindgrens Värld när vi nu går in i sista veckan med högsäsong. Det lär bli några besök kommande vecka. Har idag igen sett vår fina Skorpan Lejonhjärta igen i tre föreställningar och även vår fina Atle i Stridens dag. Jaja jag vet att jag är tjatig men som ni vet: Jag tröttnar aldrig på ALV och Astrids alla sagor.
Några bilder från växtligheten här hemma hör ju till så håll till godo med dessa:
Konvaljbusken blommar på..
Dahlior på gång som någon tyckt om att smaka på..
Krassen lyser fint..
Funkian trivs bra..
Imorgon börjar ett av barnbarnen skolan igen och om ytterligare en vecka är det skoldags för de två äldsta barnbarnen att börja skolan igen. Hur fort går ett sommarlov? Det kan man fundera på...
Heldagar vid sjön med bad, fika och läsning är ett tag sedan. Kroppen går mot blekare hud igen och jag saknar redan mina bruna ben även om de är ganska bruna fortfarande.
Avslutar med dagens gladis som får bli ett citat från en konversation jag hörde i bästa parken idag. Bakom mig på väg till Körsbärsdalen gick det några, som jag bedömde det, nöjda parkbesökare och en av dem sa: "Allt från ettåringar till 90-åriga gubbar har roligt här - fast på olika sätt". Det tyckte jag var så bra sagt, sant och klokt så där sätter jag punkt på detta inlägg. Punkt!