Det som göms i...

en påse och stoppas ner i en låda kommer till slut fram igen. Hittade 12 svarta garnnystan och ett stickmönster för några dagar sedan. Allt köptes in i september 2011 och var tänkt som sysselsättning under tiden jag fick cellgifter och var sjukskriven. Tji fick jag då en av biverkningarna av cellgifterna var stickningar (oops!) i bland annat fingrarna när jag tog i något av metall eller något kallt. Det gick helt enkelt inte att hålla i stickorna så jag gömde undan garnet och förträngde att jag hade gjort det där inköpet. Påsen är nu hittad och jag är frisk (tjoho!!) så nu har jag satt igång med att fullborda den svarta koftan... jag ska ta det lugnt, minns alltför väl när jag på 80-talet stickade varsin mönstrad kofta till nödenolusten och mig och fick muskelinflammation i axlarna så jag blev sjukskriven två veckor. Jag kunde inte ens lyfta ett mjölkpaket så ont gjorde det ... Gör jag något så gör jag det ordentligt 😁
 
 
Visst är det härligt att det ibland behövs väldigt lite för att man ska känna sig uppiggad och glad? Idag gick jag Barnkonventionsrundan i Vimmerby och i uppförsbacken till starten av slingan kom det fyra för mig okända killar. En av dem vände sig till mig och sa "Så du är ute och går idag?" Jajamen. 4 killar som gick i sexan och som var på väg till en aktivitet inom ramen för elevens val. Jag fick ett mycket trevligt samtal med dem och när vi sklides åt önskade vi varandra en fortsatt bra dag. Jag kände när jag gick vidare att jag var lite extra glad och jag log för mig själv. Så härligt med denna korta stund tillsammans med dem. Så mycket fina barn och ungdomar det finns. 
 
 
 
Nu blir det tv, stickning och ett äpple in i foderluckan. Längtar till imorgon tisdag... jag tycker verkligen om att förskolorna i kommunen har stängt för utvecklingsdag imorgon för då får vi finbesök. En av de bästa kommer hit... det kommer garanterat bli en bra tisdag. 
 
 

Kommentera inlägget här :