efter varandra... måndan försvann, tisdan försvann .. och likadant med alla dagar. Pensionärslivet är inte det minsta långsamt. Förstår inte hur jag hann att jobba ...
Det blev tyst och tomt i söndagskväll med bara mig o nödenolusten hemma efter intensiva två veckor med barnbarn i huset, utflykter, lek och bästa parken, ja ni vet Astrid Lindgrens värld och också lek på Astrid Lindgrens Näs. Nu laddar vi om för stockholmare på besök. Härligt!
Mina odlingar växer och frodas och nu äntligen är det flera gurkor på gång. Som jag väntat.
Ska bli spännande att se hur det går med purjolöken som jag sått - än så länge ser det lovande ut.
Jag ser detta år som ett provår att komma igång med odlingar igen och hur jag ska ordna till det till nästa år håller jag redan på att fundera på. Två pallkragar till står ännu oanvända....
Idag är det 42 år sedan nödenolusten och jag flyttade ihop i en tvåa med en hyra på 600 kr i månaden. Jag tyckte det lät längesedan men jag har kontrollräknat och det blir samma svar varje gång. Ni ser .. dagarna de går och går...
