En härlig sportlovsvecka är slut. Vi har haft härligt besök och njutit i fulla drag. Torsdagen var det planerat besök i simhallen men jag kände inte för att dra ut en av de bästa i bilen i det väglaget. Vi hittade bra ersättning på hemmaplan som kompensation för inställt simhallsbesök:
Simglasögon blev till symaskin och snöslunga. Så nöjd kille som kom in efter att ha kört snöslungan och han önskade att det skulle komma mycket snö dagen efter också. Den lilla fodrade påsen med plats för mobil, pennor och powerbank var han också nöjd med. Superbra på att ta instruktioner och att sy rakt och nöjd med resultatet - visst är det härligt?
Det är ren och skär lyx att ha möjlighet att ge barnbarnen av sin tid och få vara med dem. Roligt är det också och med lång erfarenhet vet jag vad som behövs när kusinerna, 9 och 10 år, ska sova tillsammans. Ja, man lämnar dem liksom inte ensamma när de ska somna för fy katten vad de kan busa, tramsa och göra allt för att inte somna. Dessutom minns jag väldigt väl hur jag kunde fnittra och tramsa tillsammans med mellansyster när vi delade rum och skulle sova. Glömmer aldrig en kväll när vi fnittrade högljutt och till slut hör vi pappas röst: "Slutar ni inte nu så kommer jag och tar lyset för er". Vilket genererade ännu mer fnitter för "vi har redan släckt".
Kommer också ihåg mina egna sportlov som ibland tillbringades hos farmor och farfar och det var så härligt. Hade oftast med mig lite fickpengar men när jag kom hem hade jag mer pengar plus saker inhandlade hos "Bengt i Horn" och godiset ja det var ju uppätet sedan länge. Undrar om min farmor och farfar tyckte det var skönt när veckan var över eller om de också tyckte det blev tyst och tomt när barnbarnen/barnbarnet åkt hem?
