silverkalufsen.blogg.se

Ja, varför utsätter jag mig för att titta på  Tillsammans mot cancer? Har flera gånger idag tänkt "ska jag titta eller ska jag inte titta". Men precis som förra året så tittar jag. Det går liksom inte att undvika. Det är så starka berättelser som vi får berättade för oss som tittare. Det påminner så mycket om att jag varit sjuk i cancer. Jag har varit en cancerpatient som genomgått cytostatikabehandling. Det är sällan jag tänker på det i vardagen numer. Jag  är frisk. Friskförklarad sedan 1,5 år tillbaka. Men en kväll som denna kommer alla minnen upp i ljuset, kroppen minns allför väl vad jag kände, tänkte, upplevde och alla biverkningar av behandlingen. Det går inte att vara nog tacksam för att ha fått bli frisk och fortsätta livet levande. Varje dag är en gåva. Varje dag!

 

Samtidigt som det gör ont att minnas är det så fint att få ta del av det som berättas, alla känslor, all kärlek, alla insatser som görs inom forskningen. Forskningen räddar liv. Tillsammans mot cancer. Tillsammans är det finaste ord jag vet och det gäller också i detta sammanhang. Det är tillsammans som de som drabbats av cancer kan orka sin situation. Tillsammans med familj, tillsammans med vänner, helt enkelt tillsammans med de som betyder mest. Så var det för mig. Nödenolusten, söner med sambos, barnbarn, systrar med familjer, mamma, vännerna, arbetskamraterna - alla fanns de där på olika sätt. Läste för ett tag sedan om mig själv, hur jag beskrev min sjukdomstid. Det som slog mig var det återkommande stödet och kärleken som barnbarnen  visade mig trots att de var så små då, 2, 3 och 5 år. Alla små tecken på kärlek de visade var helt otroligt. Kanske är det därför det gör alldeles extra ont när en mamma 39 år berättar om sin sjukdom i programmet. en fantastisk 3- barnsmamma som visar sina känslor naket för oss. Barn ska inte behöva mista en förälder i cancer. Fuck cancer! Stöd cancerforskningen och lev livet varje dag. Kram alla underbara ni som funnits och finns för mig alla dagar.