Själva juldagarna är över. Skumtomtar, choklad och karameller har lagt sig som en fluffig volang runt midjan och suget efter något annat att tugga på har infunnit sig. Dock blev jag inte frestad att äta det som det kom info om i ett mail från Svenska Celiakiförbundet, insekter godkända som livsmedel:
Sugen? Tänk i så fall på att om du har skaldjursallergi så kan du reagera på dessa insekter, det kallas korsallergi. Fyllningen i dessa lockar mig inte precis som knastret jag föreställer mig, om jag skulle tugga dessa, definitivt inte lockar mig. I jämförelse med att äta detta så ter sig resterna av julmaten som rena nobelmiddagen. Men snart är resterna slut, nyårsmaten ska lassas in och sedan blir det bara varierande nyttigheter på tallriken fram till påsk. Två fingrar i kors.
Julens blomster är på upphällningen. Julstjärnorna lever farligt nära att hamna på komposten, tulpanerna är fullt utslagna och hyacinterna är på sniskan. Igår kom det lite snö som nu är borta. Det blåser kraftigt och genom fönstret skådar jag alla nyanser av grått. Piggar upp mig med att läsa om midsommarnattsdrömmar. Dagens dilemma är om jag ska få med nödenolusten på en promenad??
Julen annorlunda är förbi och det gick bra det med bland annat tack vare Google meet. Jag tycker det har varit uppiggande och glädjande att på sociala medier få ta del av hur man i olika familjer hittat nya sätt att fira denna pandemijul. Möten utomhus, digitala möten eller familjer som upplevt mindre stress och mer nära samvaro med varandra. Ur kaos och kris föds kreativitet. Plus och minus samspelar men nu hoppas jag på vaccin och att covid far ända in i pipsvängen. Det räcker med smitta, sjukdom, mänskliga tragedier, ensamhet och oro för lång tid framöver. Punkt.
Uppdatering: det blev 6 km rask promenad i skogen tillsammans med nödenolusten 👏👏👏