Tack för att...

du vände alla streckkoderna rätt! Ja, det sa hon tjejen i kassan på IKEA idag när jag skulle betala. Enkelt för mig som kund med den lilla lilla åtgärden. Säkert var det av större glädje för kassörskan än vad det var besvär för mig. Berget som kunden före mig hade staplat upp var nog inte roligt att ta hand om på kassabandet. Såg ut ungefär som Eiffeltornet och det var saker huller om buller och olika material, från mjukt till hårt och skört. Inte går det fortare för att man staplar på det viset. Jag tänker att på varje arbetsplats så är man som arbetskamrater varandras arbetsmiljö. Som kund och kassapersonal kan man också vara varandras arbetsmiljö. Så varför inte nu till jul göra en insats för all kassapersonal genom att lägga streckkoderna så det blir enkelt att scanna av dem? Japp, vi börjar nu - eller hur? 
 
 
 
IKEA precis som det gula varuhuset i väster har koll på vad man som kund behöver så denna skönhet fick följa med hem:
 
 
Söndag, saffransbulle, soffläge så skönt!

Tänt vare här!

Två helger i rad på bortaplan och ljus, ljus, ljus överallt. Många steg och trötta fötter men nu har vi kollat in så mycket ljusdekorationer att det räcker för flera år. Men det skulle ha varit ännu vackrare med snö. Jag vill ha snö när det ändå är kallt. Mycket snö, tack. Så var det beställt. 
Idag var det invigning av Vinterstad i ljus i Linköping med underhållning på Trädgårdstorget. Vi såg en del av det innan vi traskade runt och kollade in allt vackert. 
 
 
 
 
 
 
 
Det har varit en prövningens dag. Förlust i både bowling och spelet vampyrjakten. Yngsten vann båda grejerna utan att någon vuxen gav honom fördelar. Jag klarade av en (dåligt!) strike men också några gånger gick klotet i rännan utan att en enda kägla föll. Surt. Bowlingen var noga vald aktivitet då "bowling är en bättre aktivitet för pensionärer (farfar är pensionär och farmor är på god väg dit) än att hoppa trampolin". Trampolinparken Yoump i Linköping var inte att tänka på det förstod han den kloka åttaåringen. 
 
Dags att stänga gluggarna, det är snart söndag och jag har mycket på agendan för morgondagen. Så nu säger jag till mig på skarpen: Gå o lägg dig människa! 

Behöver vila och något uppiggande

 
Trött som bara den, så jag behöver något uppiggande. Några lakritskulor räckte inte, inte heller ett äpple i klyftor men ett sms från en av de finaste piggade upp. Javisst förstår ni så kan det vara. Så då fick det bli höstkalasmedicin med finaste Rasmus och kompani för att pigga upp en trötter farmor:
 
 
 
 
Borde ha piggat upp oss med lite bubbel ikväll men skyller på trötthet som rensade minnet från väsentligheter. Har nu varit tillsammans i 43 år denna mörka höstdag. 43 år, ja det känns ju nästan som hela livet. Mycket har vi upplevt och gjort tillsammans och det bästa av allt: vi har massor kvar att göra och ännu bättre är att jag är superbra på att komma med idéer... tjoho på det du kära nödenolusten!