Fem år har flutit iväg sedan jag slutade jobba. Tiden går fort. Blev påmind via inlägg på Facebook att vissa saker tänker jag inte längre på. Läste kommentarer som "På måndag börjar jobbet igen", "Semestern är inne på sluttampen" och min direkta tanke var: Semestern slut?? - en numer så främmande tanke efter fem år hemma. Minns inte hur det kändes när semestern tog slut..men det var alltid kul att komma tillbaka och träffa arbetskamrater och börja på ny kula. Ganska rent i kalendern i alla fall ett par veckor innan det tjocknade till med möten, samtal och skrivande.
Man blir i olika media påmind om hur fort en sommar och därmed ett sommarlov rinner iväg. Rubriker som "Inför skolstarten", "Bygg upp din höstgarderob med fem plagg att kombinera" eller "Höstnyheter 2023 i butik" påminner om vad som är i antågande. Jag tyckte själv det kändes riktigt dystert när jag bläddrade fram augusti på väggalmanackan. Jo jag är envis med att ha en sådan varje år med fina bilder på de bästa. Nu har det regnat tillräckligt och varit svalt så länge att jag tröttnat på det. Jag vill ha värme och fortsätta bada i sjöarna runt om i närheten. Är det för mycket begärt augusti att du bjuder på dagar med 25 grader ett tag till?? Min bästa kompis köpte ny bikini - hon vill använda den....
Nej jag har ingen jobbångest och heller ingen semesternärslutångest men jag vill ha sommar ett tag till. Augusti är väl trots allt en sommar månad? Rätta mig om jag har fel.
Hoppas också att i många veckor till kunna ta in de små fredagsbuketterna som jag fixar här hemma och njuter av. Här är de senaste:
Jag är mycket nöjd med att ha en papegojstjärt som blommar om. Har aldrig hänt tidigare...kanske är det så att jag inte haft tålamod att vänta ut en ny blomma och förpassat krukväxten till komposten...
Snabbsaltad gurka hör sommaren till och fina dillkronor är jag tacksam att jag har i en pallkrage. Många mackor med leverpastej och snabbsaltad gurka blir det till veckans frukostar.
Spetspaprika är på gång och äntligen tomater också.
I år har de övervintrade pelargonerna skött sig perfekt. Massor av blommor och fler knoppar på tillväxt.
Jaha och nu har det hunnit bli nästan mörkt ute under tiden jag suttit här och skrivit. Trist men bara att vänja sig. Inte lär det bli ljusare hur mycket jag än gnäller så bara att gilla läget och inse att snart blir det tändaljusmys inomhus. Men inte än. Fleecepläd räcker långt för att sitta (läs ligga) i soffan på altanen och läsa ända tills det mörknar och graderna sjunker.
I snart 49 år har jag och nödenolusten varit tillsammans. Mycket har vi hunnit med och påverkat varandra, jämkat och samspelat. Ni som följt mig på bloggen vet att jag är en listmänniska. Älskar att skriva att-göra-listor. Har gjort det så länge jag kan minnas. Nu vet jag en till som skriver listor. För ett tag sedan sa nödenolusten att han minnsann börjat skriva lista på saker som ska göras. Listor på modernt vis i telefonen. Det tog sin lilla tid, nästan 49 år, men nu är vi två listmänniskor i detta hushåll. Heja oss!!
