silverkalufsen.blogg.se

Jag tänker på bil när jag hör ordet Lotus. Närmare bestämt en alldeles speciell Ford Cortina Lotus. Denna bil för mig tillbaka till det lyckliga året 1974 då jag och nödenolusten startade vårt gemensamma liv. Snabba bilturer sittandes i skålade sportstolar (skulle jag ens komma ner i sån stol idag??) och med fart utöver gällande hastighetsgräns, skära genom kurvor (preskriberat) och en och annan 360- graders handbromssväng tillhörde Lotus-livet. Det är långt ifrån dagens körning, gäller oss båda, nu när det är 80 km/h på "stora vägen"... liite frustrerande...  Sakta gick det även med Lotusen - på väg hem från Öland midsommar 1975. Vi satt i kö lääänge vilket när köandet var slut krävde full gas för att sota ur - minns det som igår och jäklar vad det gick...

 

I senaste numret av tidningen Classic motor, nr 4 2020, står på framsidan "Alltid en Lotus" och det finns ett 6-sidgt reportage om just Ford Cortina Lotus. Det handlar om tvillingbilen till nödenolustens bil och den bilen finns i Målilla och ägs av Sven-Eric Svensson. I reportaget finns också nödenolusten nämnd, ja med sitt rätta namn såklart😜 och bilen finns med på bild. Båda dessa Lotusägare åkte tillsammans på en del motortävlingar och det var på den gamla goda tiden när publiken kunde få testa sina bilar på banorna. Fotot nedan är taget på Mantorp när nödenolusten testar och det gick nog rätt fort...

 

 I reportaget står det "En och annan besviken volvoägare fick se bakdelarna på Sven-Eriks och Lennarts Lotusar på Mantorp" (citat från Calssic Motor nr 4 2020, sidan 8). Det skulle pappa läsa, han med sin volvoimpregnerade hjärna. Sänder honom en varm tanke och minns honom med så mycket glädje. Trots att han åkte Volvo😘 

 

Man skojar inte om Volvo..på Virserums marknad för många år sedan fanns det t-shirtar med texten "Att styla en Volvo är som att sminka en gris". Jag har aldrig varken förr eller senare hört mamma skratta så hjärligt som när hon såg dessa tröjor. Pappa skrattade inte. Han drog inte ens på munnen. När det var dags för hemfärd i hans stylade Volvo 850 undrade han bara kallt "om det är någon som vill åka i grisbilen hem"... och det ville vi ju. 

Det ordnar sig morsan, ja så sa han yngste sonen när jag hade fått mitt cancerbesked och cellgiftsbehandlingen skulle påbörjas. Det ordnade sig för mig, vilket jag är innerligt tacksam för. Idag undrar jag "kommer det att ordna sig" - hur blir det efter corona? Jag känner att det är så många känslor kring corona just nu. Nej, jag är inte rädd för smitta men har absolut full respekt för situationen. Kommer det att ordna sig och hur? Kommer världen och samhället se annorlunda ut när vi kan titta i backspegeln efter corona?

 

Det är omöjligt att överblicka konsekvenser och här finns känslor av alla de slag kring situationen. Så mycket dubbla känslor det är. Besvikelser över inställda resor (nej, jag är inte drabbad) som man kanske planerat länge och sparat till samtidigt som det finns full förstålse för de restriktioner/förbud som gäller. Hur blir det för alla företag som helt plötsigt står med noll eller kraftigt minskade intäkter? Hur blir det för alla som drabbas av varsel och permitteringar? Så mycket konsekvenser och oro detta skapar. Vad gör situationen med dem som ska vara isolerade från omvärlden och helt avstå sociala kontakter? Frustration, depression, irritation, tristess och samtidigt förståelse av situationen. Rädslan hos många som avspeglar sig i galna och elaka kommentarer på sociala medier är inte kul att läsa. Lyssna på myndigheternas råd och följ dem men låt inte allt sunt förnuft flyga sin kos. Ja, det är tufft att vara utsatt, orolig, rädd men man behöver inte ge sig på andra för det. 

 

En stor eloge till alla människor som på alla olika sätt jobbar för att stötta och hjälpa andra som hamnat i en utsatt/svår situation i konsekvenserna av corona, ni är guld värda 💝

 

Jag är idag inte drabbad av isolering eller smitta men jag är känslomässigt påverkad och jag kan känna mig ledsen över vad corona ställer till med. Det är så lätt att tänka "det är inte ok att bli ledsen, besviken över inställda evenemang/resor". Men jag tänker att det måste få vara ok att känna sig både ledsen och besviken, och också att få uttrycka det, över missade konserter, teatrar, resor osv. Den besvikelsen går hand i hand med förståelse och acceptans hos så gott som alla, det är vad jag tror i alla fall. Det ger också en tankeställare över vilket priviligierat och fritt liv jag under min levnadstid kunnat leva i Sverige. Det är helt enkelt ovant för oss i Sverige att leva med restriktoner som förändrar vårt levnadssätt. Men låt oss inte tappa modet, fortsätt lyssna på myndigheternas råd, fortsätt vara en god medmänniska och ta en dag i taget. 

 

Jag piggade upp mig med en koll i vår lilla trädgård idag och visst är det härligt att mitt i allt känna solens värme och se att våren är på väg...