Kan man mäta kärlek?

Det finns skalor för att mäta styrka hos chili, det finns både ampere- och voltmeter och vi svenskar har en förkärlek för att mäta temperaturer utomhus och i sjöar. Men finns det någon skala för att mäta kärlek? Särskilt kärlek till barnbarn. Jag var igår tillsammans med yngsta barnbarnet, snart 20 månader, i 12 timmar. Hade det gått att mäta vad jag känner för honom och för att vara tillsammans med honom kan jag garantera att skalan hade sprängts med råge. Barnbarnsnörd har jag blivit kallad och det stör mig inte det minsta. Alla våra fem fina är ljuvliga att umgås med och hjärtat svämmar över av glädje och lycka över varje minut tillsammans. Varje sms som kommer, varje telefonsamtal, några bytta ord på sommarjobbet, en kort vinkning i förbifarten eller att titta på korta filmer och drösvis med foton är allt lika värdefullt. Man känner sig liksom lycklig i hela kroppen precis som Rasmus säger till Paradis-Oskar när de är på luffen. 
 
12 timmar med Olof - vad gör man då? Jo, vi leker och leker och läser böcker, bygger torn och rasar dem lika snabbt som de byggs upp.
 
 
Boken om gröna traktorn läste vi säkert 10 gånger och extra roligt var det med traktorljudet. Lilla pekfingret tryckte på gröna knappen för ljudet ett antal gånger. Boken "GRÄV" om byggnadsarbete utökade både Olofs och farmors ordförråd. 
 
 
 
Vi var några timmar i Astrid Lindgrens Värld och det var vaaaaarmt! Vad vi gjorde där? En halvtimme gick åt till att gå och klättra på bänkarna att sitta på vid Villekulla, bänkrad upp, bänkrad ner, hoppa ner och kliva upp, igen, igen, igen och jag bara följde efter och höll i handen vid behov. Sedan tittade vi på föreställningen i sisådär 3 minuter... gick vidare till Rasmus på luffen och tittade kanske 5 minuter. Vi kom till Körsbärsdalen där vi satt några minuter i väntan på föreställningen. Men nej det var roligare att ta grus i nävarna och kasta och kasta och kasta... inte på någon person utan på gångvägen och lite in i hästhagen. Att följa med och bara vara är så härligt för varför tvinga en 20 månader gammal liten kille att se föreställningar - han lär hinna se dem hundratals gånger. Det är lika mycket lycka att se ett leende över en näve kastat grus som vad som helst annat. Tänk att man när man är så liten ändå kan vara så stor, veta så mycket, förstå och kommunicera med "prat" och kroppsspråk, att ha glimten i ögat och kunna skojbusa. Att vara tillsammans, att få kramar och någon gång ett tjyvnyp för att se om det blir någon reaktion på farmor, att vara nära och bara vara det är lycka på riktigt. Känslan från gårdagen sitter kvar i hela mig idag. Ja, jag erkänner jag tog en tupplur när Olof sov middag.... Underbar dag.. och det kommer flera är jag säker på. Tänk att när man säger hej då och barnbarnen åker hem så börjar man längta efter dem direkt...hur trött man än är. Trött och väldigt lycklig...
 
Idag njuter jag av det välbehövliga regnet, kör några maskiner tvätt och ordnar med lite småfix här hemma. Fredagsbuketterna är inplockade och på plats på borden.  Små buketter men naggande goda att vila ögonen på. 
 
 
 
 
Fredag och slut på semestern för en del.. här fortsätter det fria livet som vanligt och alla dagar är både sig lika och olika. 4 år som pensionär har gått fort - och åldrats har jag gjort .... 104 år är jag visst enligt ett av barnbarnen... Men varje dag är en gåva - hur tar du vara på din dag?

Barnvakt??

Fick ögonen på ett inlägg på nätet där det stod om att vara barnvakt. Ett minne från 80-talet dök upp. Under en festkväll med ett gäng tjejer kom det att pratas om barn och familj. En av kvinnorna säger då att "jodå det funkade att komma ikväll för Gregorius (alias för makens namn) är barnvakt". Barnvakt?? Jag tyckte det var märkligt då det handlade om att barnens pappa satt barnvakt åt de egna gemensamma barnen. Men hallå? Hur tänkte personen? I min värld är man inte barnvakt åt de egna barnen. Har aldrig hört någon man säga att mamman är barnvakt åt de gemensamma barnen. Är det ett uttryck för att hon i detta fall inte ville släppa/dela ansvaret med pappan? Finns det män som själva säger att de är barnvakt till sina barn? Är det ett gammalt uttryck eller säger dagens unga föräldrar att den ena föräldern är barnvakt när han/hon är ensam med barnen? Onödigt grubbel kanske men för mig handlar det om ett gemensamt ansvar för barnen och då kan man inte vara barnvakt åt egna barn. 
Jag känner aldrig och har aldrig känt att vi är barnvakt åt våra barnbarn under de dryga 16 år vi varit farmor och farfar. Föräldrarna brukar fråga om barnen kan få vara hos oss eller komma till oss några timmar eller någon dag. Kan inte påminna mig om att de frågat om vi kan vara barnvakter. Nej, vi är tillsammans med dem och ser det som en förmån att få vara nära och känner att vi är litade på för detta viktiga och ärofyllda uppdrag.  
 
Jaja nog tjatat om detta. Nu växlar jag spår till trädgården.. Har rensat lite i pallkragarna idag och hittat de små bovarna som ätit upp en del av det jag sått. Centimeterlånga sniglar så svåra att upptäcka. Så besviken på att två omgångar sådd av Zinnia är uppätet. Sådde lite rädisor och sallad för att fylla ut i de tomma delarna av pallkragen. Efter en vecka i horisontalläge med halsont, hosta och förkylning tog det musten ur mig att rensa men det var skönt att göra något för en stund. Plockade in lite blommor att njuta av. Blommor och böcker i hemmet ingår i begreppet trivsel om du frågar mig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Damfinalen i tennis är färdigspelad så nu lyfter jag rumpan från soffan för att äta förflytta mig till köket och intag av middag. Rester från igår; ugnsbakad tärnad sötpotatis, fetaost, rödlök, bönor med machesallad och kyckling till. Mumsigt! Antingen du ska se fotboll på tv ikväll eller inte så önskar jag dig en fin kväll. Ha det gott🤗
 

Ont i halsen får det vara värt...

Ont i halsen må det vara värt efter att ha checkat av en punkt på min bucketlist. Dalhalla är nu tillagt på listan besökta arenor. 100 mil i bil till stor del med ac på och nätter med sval luft från under natten öppna fönster har skänkt mig en mycket oskön hals. Det blir vila idag och ligga i soffan och titta på foto och minnas de senaste dagarna med ett leende på läpparna.... och ett och annat skratt åt bilder som aldrig kommer publiceras offentligt... vilket nödenolusten kommer tacka mig för😂
 
 
 
 
 
Mycket fin plats för musikal. Vi såg Jesus Christ Superstar med Linus Wahlgren som Jesus, Patrik Martinsson som Judas, Peter Stormare som Herodes,  Fred Johanssom som Pontius Pilatus och Laila Adele som Maria Magdalena. Har sett både film och musikalen förr.  På Göta Lejon var det med både Patrik och Fred i samma roller som nu - två briljanta musikalartister. JCS håller att ses flera gånger och jag är nöjd med Dalhallaversionen. Har lyssnat  på musiken idag igen. Så härligt att kunna på gå på olika evenemang igen.
 
 
Rättvik var en trevlig upplevelse med Siljan, underbar utsikt från stugan vi bodde i, sommarrodel och gocart. Ja, jag åkte varken gocart eller rodel men någon ska ju fotografera allt också. God mat har vi lassat in och haft trevligt tillsammans.
 
 
 
 
 
 
På vägen hem blev det lunchpaus vid ett klassiskt stopp vid Avesta. Fick inte ihop alla till fotograferingen... men här är hälften av gänget. 
 
 
Väl hemma igen och efter att allt blev uppackat på direkten tog jag en tur för att kolla in växtligheten. Så glad jag blev för den utslagna honungsrosen. Planterade den förra året och nu blommar den för första gången och det är bara att njuta av den ljuvliga doften.
 
 
 
Tänk att fyra dagar hemifrån kan göra sån skillnad på växtligheten. Tack S för hjälp med vattning! 
 
 
 
 
 
Dags att hänga ut tvätt...så over and out från mig. Njut av din söndag och gör vad du vill eller ingenting alls. Lika ok vilket som.