Ja, igår var det en sådan dag då min proppfulla garderob inte hade något intressant att erbjuda. Jag satt på sängkanten och stirrade in i garderoben. 9 kjolar, 11 koftor, byxor, klänningar, skjortor, tunikor... och allt i färger som jag gillar och passar i och ändå fanns det inget som jag tyckte passade mig eller dagen.
På med ett par jeans, en vit t-shirt och en randig stickad tröja - kolla i spegeln - nej det känns som skit. Såg ändå rätt ok ut framifrån men hujedamej vilken syn från sidan med put och pös. Av med allt och prova andra byxor, en skjorta och jeansjacka - kolla i spegeln - nej, det känns inte skönt eller rätt för denna dag. Nytt försök... igen... igen..
Till slut slöt jag fred med garderoben, volangerna runt magen, de fläskiga armarna och de kraftiga vaderna (hon på apoteket sa att jag hade kraftiga vader när stödstrumpor skulle inhandlas förra året, jag sa inte emot då det är sant) och bestämde mig för svarta uppvikta bomullsbyxor, rosavitrandig skjorta (den syns på bilden ovan) och en grå munkjacka. Inget mer velande jag skulle ju med tåget till Linköping för att hämta en av de bästa som tillbringar helgen hos oss. Med matchande ljusrosa skor på fötterna och ok klädd klev jag på tåget. Det blev en stund med Winnerbäck, Hellström, Dire Straits, Iron Maiden och Scott Mc Kenzie. Sedan kunde ju dagen bara bli bättre och bättre. Möttes med stor kram av en av de bästa på stationen #älskadebarnbarn i Linköping, köpte dryck till hemresan och sedan tog vi tåget hem till Vimmerby.
Taccoskväll, Bäst i test på tv och lite fredagsgott innan det till slut blev dags att krypa under täcket för några timmars sömn. Inget velande där utan på med pyjamasbrallor med melonmönster och tillhörande tröja. Behövde inte kolla en enda gång i spegeln.
Imorgon blir det kjol, tights, t-shirt och kofta. Punkt. Slut.
