Så är det bara timmar kvar till julafton. Det blir en julafton som inte blir sig lik på något sätt jämfört med alla andra julaftnar i mitt 64-åriga liv. Men det behöver ju inte betyda att den blir dålig, bara just annorlunda. Kalorierna ska vi väl få i oss som vanligt via skinkmackor, jansson, julmust, kakor och godis. Att laga mat till tre blir en utmaning istället för att laga till många fler. Vill ju inte ha rester att äta i en hel evighet.
God Jul säger man till de man på avstånd möter under promenad eller en tur till mataffären. I år har jag känt mig kluven till att säga dessa ord. Vad vet jag om hur den jag säger det till har det under julen? Kanske blir det långa jobbiga dagar i ensamhet och helt i avsaknad av kontakt med andra. Då kan ju ett god jul kännas som ett slag i ansiktet. Nog hade jag allra helst önskat mig en jul med nära och kära i huset men vi kommer ha det bra nödenolusten och jag. Det blir väl bara mindre av gemensamma skratt, lekar och inte behöver vi sortera massor av papper och snören rätt. Vi tar det som det är i år och hoppas på nästa år.
Sitter i soffan nu efter en dag med bara tre punkter på att-göra-listan - griljera skinkan, köpa en blomma och koka tomtegröt. Fick syn på lite vitkål i kylen så jag la till punkten "göra coleslaw" på listan så fyra punkter blev det och check på allt. Gröten blev smashing god med mycket grädde i. Till middag åt vi färdigköpt räksallad för att grantera att inte börja julafton med matrester i kylen.
Av dagen återstår att prova skinkan, dricka lite glögg och häcka i soffan och möjligen slinker det i magen ner en hemgjord nougatkula. Återstår bara att önska dig och dig och dig:
