Ett antal dagar i sommar har jag varit i Astrid Lindgrens Värld (det kommer bli fler) med vår innerligt älskade 3-åring - yngsten bland barnbarnen. Att få vara hennes farmor och följa henne i fotspåren i denna den bästa parken det är helt underbart. Redan på parkeringen börjar leken - hon går bredbent för att inte trampa på några vita streck för då kommer det hajar och krokodiler. Vi klarar oss alltid (hittills!) från att bli uppätna. Viktigt så klart är att vid entrén ha ordning på det egna årskortet så att vi i god ordning kommer in. Direkt när vi kommer in i parken så ska hon ha en karta/program i händerna (jo, jag sparar pappersprogrammet så vi inte behöver ta ett nytt vid varje besök).
Hon bestämmer vart vi ska gå och vi tittar på föreställningar om eller när hon vill. Gungor och rutschkanor brukar det börjas med. Jag ger fart eller står nedanför rutschkanan och tittar och njuter av hur härligt och med vilka lätta steg hon springer upp för att åka igen, igen, igen... Jag hör henne ropa "farmor, titta nu", ibland "farmor, ta ett kort". Lilla rutschkanan hos Pippi och den gula rutschkanan (om du går från Villa Villekulla till Rasmus lada så finns den när du nästan är framme hos Rasmus) är favoriter. Vid den gula är det ofta ganska få barn så där åker hon massor av gånger och jag beundrar hennes energi och lekglädje.
Jag tror att hon snart provat att hoppa eller balansera på varenda sten, stubbe och stock i parken. Balansgång där det är sammanhängande kantstenar eller rader av stenbumlingar allt ska hon prova. Vid större stenar ser jag hur hon när hon står på en sten böjer kroppen lite framåt och samtidigt böjer benen och balanserar med armarna för att ta sats. Jag ser hur hon tittar och bedömer avståndet till nästa sten, hoppa jämfota eller ta ett långt skutt och landa på en fot ...eller be farmor om en hjälpande hand som stöd när avståndet är för långt att klara på egen hand. Ibland går vi till det "blå" (glasväggen nära Saltkråkan) där finns det stenar att springa på och hoppa ner från.
Föreställningar där hästar finns med gillas och hon kollar in hästarna med stor uppmärksamhet "nu kommer dom". Katla och Karlsson är inga favoriter men för några dagar sedan när hon gungade på hästarna hörde hon Karlsson på Lilla scenen och ville gå dit. Det gjorde vi såklart. På allsången blir det lite läskigt när Kling och Klang kommer ut bland publiken så då är det bäst att krypa ihop tätt intill farmor. Sångglädjen är alltid på topp och texterna kan hon och hon sjunger med och klappar händer... och jag njuter av denna underbara tjej.
Bullar, kex, frukt, vatten och festis bidrar till energipåfyllnad. Glass? Jo, det brukar vi köpa.
Julia: Jag vill ha två glasskulor
Farmor: Nej, du får en kula
Julia: Jag vill ha två
Farmor: Men du får en
Julia: Men en annan dag kan jag få två.
Vi köper en kula och sitter i skuggan och pratar när glassen äts upp.
Tänk att ha världens bästa park 5 minuter hemifrån och där få njuta och uppleva lek, rörelse, sång och teater, tillsammans med den finaste 3-åringen. Att få vara din (och brorsornas och kusinens) farmor är det bästa och finaste uppdrag jag någonsin haft. Vilken gåva. Det är livets bästa. Alla dagar!!
