Trött som bara den, så jag behöver något uppiggande. Några lakritskulor räckte inte, inte heller ett äpple i klyftor men ett sms från en av de finaste piggade upp. Javisst förstår ni så kan det vara. Så då fick det bli höstkalasmedicin med finaste Rasmus och kompani för att pigga upp en trötter farmor:
Borde ha piggat upp oss med lite bubbel ikväll men skyller på trötthet som rensade minnet från väsentligheter. Har nu varit tillsammans i 43 år denna mörka höstdag. 43 år, ja det känns ju nästan som hela livet. Mycket har vi upplevt och gjort tillsammans och det bästa av allt: vi har massor kvar att göra och ännu bättre är att jag är superbra på att komma med idéer... tjoho på det du kära nödenolusten!