Känslan från finalen på Astrid Lindgrens värld igår med föreställningen Stridens dal bär jag fortfarande med mig. Ståpäls, tårfyllda ögon, gåshud, ett helt hav av känslostormar. Törnrosdalens frihetssång kan jag lyssna på hur många gånger som helst. Filmade igår Sjung du min dal... skakigt, suddigt, fokus på ... ja inte på var dialogen utspelade sig utan på något blått ;) men strunt i det. Lyssna på den oerhört mäktiga sången.
Hade den här filmsekvensen legat på en gammal vhs-videokasset så hade tapen gått av vid det här laget... repeat.. repeat... hur många gånger som helst. Melodin ekar inom mig och jag njuter.... När föreställningen var slut och publiken stod upp och applåderade igår så var det så starkt och mäktigt så tårarna fyllde ögonen och trillade ner på kinderna. Någon i blått berörde mitt hjärta alldeles extra mycket.
Tack till er alla i Astrid Lindgrens värld för en fantastisk säsong! Nu blir det en lång väntan på maj 2018 då årskort ska köpas innan parken öppnar igen...