Sportbilsdagen i Västervik underhöll oss i lördags och låt mig bara först konstatera att det var en FORD som hade snabbaste tiden i stadsracet. Jajamen.
Präglad som jag är sedan barndomen av rally, speedway och att ha fått åka med pappa i hans vinröda Indian sidovagn så finns det ett motorintresse hos mig. Ett intresse som fortsatt tillsammans med nödenolusten. Formel1-tävlingar på Anderstorp med entrébiljett till depån och ett album här hemma med närbilder på 70-talets formel-1-förare, ännu mer speedway med Dackarna, rally, folkrace och icke att förglömma alla tävlingar på Mantorp Park. Camaro Cup, dragracing, Bosse Emma Emanuelsson i sin BMW, blå rök, motorvrål och bränt gummi. Underbart.
Sportbilsdagen bjöd på stadsrace och en kortege som heter duga. Så mycket pengar inkapslade i plåt som passerade, nya och gamla sportbilar, supersnygga tillsammans med mindre snygga, kantiga former men klassiska blandat med modern design. Härligt att se alla åldrar (bilar, bilägare, förare, publik) med ett gemensamt intresse. Bilar som påminner om händelser och olika personer, kända likväl som nära och kära.
Några smakprov:
och så Koenigseggen, denna svensktillverkade skönhet:
När jag träffade nödenolusten hade han en Ford Cortina Lotus, snabbt gick det och i skålformad stol satt vi lågt, jämfört med idag så satt man ju med rumpan i asfalten. Att det inte blev några fortkörningsböter är ju ett under. Idag har vi uppnått mogen ålder och åker Ford Kuga med högt insteg. Bekvämt och bra. Däremellan har ett antal bilar passerat , mest av sorten Bästa Märkes Wagn..
Min pappa var ett Volvofreak av största mått och förlåt mig nu pappa för minnet som kommer här:
Vi är på Virserums marknad, jag tror för 11 år sedan. Vi är mor, far, jag, nödenolusten och en av mina systrar med make. I ett av stånden ligger det en trave svarta t-shirtar med tryck. Mamma läser texten på en och sedan skrattar hon som jag aldrig varken förr eller senare hört henne skratta. Pappa skrattade inte. Inte ens minsta antydan till leende gick att se. Att styla en Volvo är som att sminka en gris. Så löd texten på t-shirten. Timmarna gick och det blev dags att åka hem. Ja, om ni kan tänka er att åka i grisbilen hem, sa han min käre far om sin Volvo 850 med vinge på bakluckan. Håhåjaja du älskade pappa.
Tack på påminnelse!