Katla har tystnat...

Satt ute på altanen i söndags och för sista gången denna sommar hörde vi Katlas vrål från Törnrosdalen i Astrid Lindgrens värld.  Tidigare på eftermiddagen kunde vi lyssna till rövarnas underbara sång i Mattisborgen. Men nu är det tyst. Astrid Lindgrens värld och Astrid Lindgrens Näs har stängt för säsongen. Tystnaden hoppas vi bryts nästa sommar - varje dag fram tills dess längtar vi och hoppas det blir en riktigt fullmatad säsong 2021. Var säkra på att vi kommer, både nödenolusten och jag och barnbarnen!! För mig är en helt horribel tolkning gjord i beslutet av 50-personers gränsen och att det inte kan vara 50 pers per miljö och föreställning. Helt idiotiskt beslut när det är flera hundra meter mellan scenerna. Dumhet och så långt från sunt förnuft man kan komma. Så då vet ni vad jag tycker. Tro inte för den skull att jag inte är medveten om pågående pandemi och jag har full respekt för de restriktioner som finns. Vi hann med två dagar i parken i år och med de i parken vidtagna säkerhetsåtgärderna kände vi oss helt trygga. En eloge till beundransvärld personal för bemötande och ordningen i köerna till föreställningarna. 
 
 
 
 
 
Ja, jag är ledsen, sorgsen, besviken och tänker mycket på hur det ska bli i vår stad/kommun.  Hela Vimmerby med omnejd kommer påverkas, butiker, hotell, restauranger, fik, stugbyar mm,  ja alla som brukar få ta del av turistströmmen som vuxit sig starkare år för år. Arbetslöshet, konkurser, sommarjobb som försvinner en osäker framtid för många... nu måste tillsammans gälla så vi värnar om det vi har och vill ha kvar.  
Ja, jag är också ledsen och sorgsen över att alla anställda i ALV mister sina jobb och nu inte får berätta sagorna för oss.  Att de inte får uppleva sin glädje över att tillsammans, barnskådespelare och vuxnenskådisar, få bjuda oss i publiken på viktiga budskap i Astrids berättelser. Det blir en sommar utan värmen, humorn och glädjen från bästa parken. 
Ja, jag känner mig ledsen och sorgsen över de förväntasfulla barnskådespelare som fick en kort och snöplig säsong och så trist att vi inte hann med att se er alla. Personlig utveckling och växande i rollerna, gemenskapen med alla skådespelare - hoppas ni kan få chansen nästa år att uppleva detta. I mitt alldeles egoistiska farmorshjärta bär jag med mig vår underbara Skorpan som vi trots allt hann se i fem föreställningar i år. 
 
Förra årets 42 dagar i parken blev i år 2. Som lite tröst på det personliga planet lät jag Pippi komma hem till mig istället för att jag får komma till henne och Villa Villekulla. 
 
 
Såå nöjd med klänningen. Den, och flera andra klänningar och annat, finns att köpa här Slå till vetja! 
Nu gör vi det bästa vi kan av den här sommaren. Men jag saknar att inte kunna gå till Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs. Jag saknar köerna med turister, jag saknar en stad fylld med välkomna turister som gör vår stad levande. Jag saknar att trängas i butikerna med trötta men nöjda turister. Jag saknar att se trötta och nöjda familjer besöka våra badplatser efter teater- och lektid i bästa parken. Jag saknar att uppleva lekglädjen i både ALV och ALN med våra älskade barnbarn. Men vi kommer igen. Far åt pipsvängen covid19, ja far ända in i baljan och stanna där. 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :